norrtjejen

Hemma med barnen idag eftersom Patrik är på konferens, och vi planerade att ha en riktig mysdag. Det började bra med en lugn och skön förmiddag. Isabella, som är lite förkyld, sov mest och jag och Kalle låg i soffan och tittade på pippi.

Sen klädde vi på oss och gick ut i det fina vädret. Lekte i sandlådan en stund innan vi gick en promenad för att handla. Allt var frid och fröjd tills vi lämnade affären och begav oss hemåt. Då började Kalle trassla och gnälla. Ville inte gå och ville inte hålla mig i handen vid den trafikerade vägen. Skrik, gnäll, gråt och mera skrik. Det slutade med att jag fick ett frispel och att vi bråkade hela vägen hem. Det var den mysiga dagen.

Nu är vi vänner igen, men alla som har haft med trotsiga treåringar att göra vet vilken pärs det är. Ibland känner man att man skulle vilja ställa sig på gatan och skrika. Eller kasta saker. Man blir som en treåring själv.

Med tanke på detta har jag kommit fram till att det är väldigt skönt att jobba. Hur mycket man än älskar sina barn så är det underbart att komma hemifrån, prata med vuxna, äta lunch i lugn och ro och göra det man tycker är kul, förutsatt att man nu gillar sitt jobb förstås.

Och sen är det alltid lika härligt när det blir helg, och man har ägnat sig åt vuxenliv i en vecka, att få komma hem till barnen och mysa. Även fast det inte alltid blir som man tänkt sig. Som idag. Men det känns ändå som om man får det bästa utav två världar.