norrtjejen

Min lillebror hatar fenomenet så mycket att han aldrig någonsin skulle läsa en blogg, inte ens min. Fast jag tror nog att han kommer att ångra sig!

Min sambo tycker det är astöntigt. "Vem vill läsa din blogg?" frågar han sig. Han kanske har rätt, men vem fan bryr sig. Det är kul att skriva av sig och det finns säkert nån där ute som tycker att mina tankar och funderingar är så pass intressanta att de tar sig tid att kolla in här då och då. 

Min mamma, som knappt vet vad en blogg är, sa "Jaha". Hur jag ska tolka det vet jag faktiskt inte. Hon tänker säkert att det är en av alla mina idéer som inte blir av. Men nu har jag bevisat motsatsen. 

Den enda som har reagerat positivt är min kusin Linda. Hon ville också börja blogga och vi har tummat på att läsa varandras bloggar, så jag har åtminstone en läsare! Yippiiiee!

Så vem är då jag och vad gör jag? 

Än så länge vill jag vara anonym. Feg? Ja, kanske. Fast jag är ju journalist och van att få mina texter publicerade så det handlar nog snarare om blyghet. 

Jag jobbar på en tidning i Stockholm och blandar därför ett jobb som utspelar sig i den glamourösa kändisvärlden med det hektiska livet som småbarnsförälder. Så förutom privata tankar och funderingar är väl det vad ni har att vänta av den här bloggen. Ena dagen trots, mat och sömnproblem utifrån en tvåbarnsmammas perspektiv. Andra dagen rapporter från kändisfester. Tvära kast med andra ord.

Vi får se vad som komma skall! Nu måste jag berätta för alla mina vänner om bloggen så jag får lite läsare!

På återseende!

Kram!