Surisar
Min svägerska Erica skriver på sin blogg och berättar om min lillebror Mickes hemska morgonhumör. Och tro mig, det är inte att leka med och han har haft det ända sedan han var pytteliten. Under vår uppväxt har jag och vår storebror Daniel ofta skrattat åt Mickes humör vid frukostbordet. Vi fick inte ens titta på honom utan att han skrek, grinade eller surade. Jag trodde dock att sånt växte bort men det gör det tydligen inte.
Det betyder att Kalle kommer att vara sur hela livet han också. Det finns nämligen ingen som är så arg när han blir väckt som Kalle. På morgonen går det bra, men prova störa honom när han sover middag. Huja. Han är arg i minst en timme innan han blir glad igen. Det är inte roligt. Han sparkar, skriker, gråter, surar och det gör att vi inte väcker honom om det inte är absolut nödvändigt. Stackars den tjej som i framtiden ska väcka upp Kalle när han har somnat i soffan i fall sånt där inte växer bort.
Kommentarer
Trackback
