100 dB
Kvällen hos Patrik och Wiveka var som vanligt trevlig och maten fantastisk. Men det är högljutt när vi ses. När vi träffas med alla våra barn ligger ljudnivån över vad som är hälsosamt och ingen som inte har barn skulle uppskatta vårt sällskap.
Alex och Kalle, som båda är fyra år, härjar som galningar. De hoppar från sängar och låtsas att de är Spiderman, skrattar och busar. Sen har vi tvillingpojkarna som är två år. Även där går det väldigt vilt till. Och så har vi ju då Isabella förstås. Hon är den enda som inte gör mycket väsen av sig. Hon går mest omkring och tittar på alla galna pojkar som kastar bollar och slåss med saker. Hon kommer inte att ha det lätt i det gänget i framtiden. Hon kommer nog inte att uppskatta deras umgänge förrän hon blir tonåring. Då kommer hon att älska att åka till Patrik och Wiveka.
Det blev ju förstås en del vin och drinkar i går och det känns i kroppen idag. Det var inte speciellt roligt att gå hemifrån i morse när alla andra i familjen fick ligga kvar och snarka i sina sängar. Jag gick genom ett tomt Solna till t-banan, satt i en tom vagn och promenerade genom ett öde Stockholm till jobbet. Det känns som om jag är den enda som jobbar i dag och inte blir det hela bättre av att jag är trött och lite bakis heller. Men jag räknar med en kort arbetsdag och när jag kommer hem har Patrik lovat att jag ska få sova middag. Längtar!
Kommentarer
Trackback
