norrtjejen

När vi kom hem från Turkiet började näsan ringa och ögonen att klia men eftersom det inte blev någonting mer av det trodde jag att det var gräspollen jag reagerade på. Men nu vet jag att det var en vanlig hederlig förkylning.

Snuvan rinner, näsan kliar, ögonen kliar och jag är hes. I går var jag riktigt dålig men i dag känns det tack och lov rätt mycket bättre. Två brustabletter c-vitaminer som chockar kroppen och två alvedon innan sänggående brukar göra susen för mig. Så även den här gången.

Är lite sur över att vara förkyld då jag är såååå sugen på att ge mig ut och springa. Jag har, hör och häpna, bestämt mig för att springa tjejmilen i slutet av augusti. Det var Wiveka som kom med idén och ju mer jag tänkt på det desto sugnare blir jag. Jag måste dock börja träna om jag ska orka hänga på Wiveka. Hon har tränat på gym hela våren medan jag legat på latsidan. Har därför ställt in mig på att springa ensam större delen av sträckan.

Har satt som mål för mig själv att försöka sätta milen under en timme. Ett högt mål för en sån som jag, men jag gillar att slåss i underläge och jag älskar utmaningar. Så fort förkylningen passerat ska jag ut och svettas i spåren.