norrtjejen

Är på dåligt humör och jag vet inte riktigt varför. Kanske är jag bara trött och behöver ledigt. Och det är ju inte många veckor kvar nu. Får försöka tänka på det.

I går var mitt humör ännu värre och det testades verkligen på vägen hem. Min buss hem från stan var försenad på grund av snön och då missade jag bussen jag brukar ta från dagis så vi fick sitta på förskolan och vänta i fyrtio minuter på nästa. Jag försökte ringa en taxi men de behagade att inte svara. Och inte kunde jag gå hem heller eftersom snön vräkte ned och alla trottoarer var översnöade.

Väl hemma i Brunnby Vik fick jag typ lyfta vagnen hem från busshållplatsen för att det var så mycket snö. Jag kokade inombords och tänkte att så fort barnen har gått in måste jag gå ut och sparka sönder något för att få ur mig all ilska som pyrde i min kropp. Men det behövdes inte. Vi var helt insnöade och jag och Patrik fick skotta för att kunna gå och för att få in bilen och det var ett toppensätt att göra av med lite aggressioner.

Den dag barnen börjar dagis där vi bor ska jag fan fira. Ordentligt! Satan vad less jag är på att strula med bussar hit och bussar dit. Skulle vilja säga väldigt många fula ord nu men låter bli. Jag tror att det är detta som gör att jag känner mig arg för jag har liksom inget annat som jag kan komma på som stör mig. Jag tror att jag måste ut och skotta i dag också känner jag.

Och på tal om snön. I morgon försvinner den. Och det gör mig deprimerad. Förutom att snön sinkar min buss och gör att jag måste bära vagnen så är den ju så härlig. Inte inne i stan, men i Brunnby vik. Där är det fluffig vit snö som hänger från träden som på ett vykort och jag kan stå i fönstret på kvällen och bara njuta av åsynen. Och på morgonen när det annars är svart och tråkigt är det nu ljust och friskt. Men i morgon kommer plusgrader och regn och förstör allting.