norrtjejen

Det är febril aktivitet i vårt sovrum på natten. Både Kalle och Isabella kommer ju in till oss på natten och eftersom det blev trångt att ligga fyra stycken i sängen löste vi problemet med att sätta in en extrasäng i sovrummet. Där sov Kalle och det gick jättebra eftersom han mest ville ha sällskap.

Men nu har något hänt och Kalle vägrar ligga i sin extrasäng. Han gråter på natten då vi säger att han inte får ligga mellan oss och till sist ger vi med oss. När det är några få timmar tills väckarklockan ringer och man ska jobba en hel dag så orkar man inte tjafsa.

Så nu sover vi med Isabella mellan oss och Kalle i mitten i fotändan. Men han är lång och man har numer slutat att förvånas då man vaknar upp med en fot mellan skinkorna. I natt vaknade jag av att jag typ låg på honom eftersom han hade flyttat sig till min plats. Jag tror att både jag och Patrik är vakna minst tio gånger per natt på grund av att barnen ska dela säng med oss.

Och när ska det sluta är då min fråga? Jag minns själv att både jag och Micke länge, länge gick till mamma och pappa på nätterna. I alla fall tills jag var tio år. När de till sist sa ifrån på skarpen började vi sova med varandra istället.

Och kanske är det där lösningen ligger. Har en tid nu varit sugen på att köpa barnen var sin säng och kasta ut våningssängen. Då kan de se varandra på kvällarna och nätterna. Och i värsta fall kan man dra ihop sängarna till en enda stor säng. Måste börja sälja in idén till Pata. Det kan vara lösningen på våra nattliga bekymmer.

Min långa kille som nog också skulle sova bättre i egen säng