norrtjejen

Patrik och barnen åker flodfärd. Kalle tyckte att ångan från "djungeln" var lite läskig.



Trafiklandet var förstås uppskattat av Kalle. Isa hajade inte riktigt hur man körde vilket ni ser i bakgrunden.

Sitter på jobbet och gör för tillfället ingenting. Väntar på att få göra en intervju med en av våra populäraste programledare i rutan just nu och pillrar med lite andra smågrejer. Det är tre jobbdagar, inklusive denna, kvar, sen går fröken på semester!!! Jag längtar så mycket att jag inte vet hur jag ska stå ut tills torsdag eftermiddag.

I helgen var jag, Pata och barnen på Furuviksparken vilket var fantastiskt roligt, så ni vet ni som har småbarn och har vägarna förbi. Det finns en djurdel med apor, kängurur, ormar och småbebisdjur som barnen fick gå in och klappa. Sen fanns det en tivolidel där vi åkte allt två gånger om. Fritt fall, spöktunneln, berg- och dalbana och mycket, mycket mer. Till sist fanns det en bassängdel med en jätterutschkana och fontäner. Kalle och Isa var alldeles galna i vattnet.

Vi tog oss dit med tåg. Det är så smidigt att det går tåg direkt från Väsby station till Furuviksparken. Enkelt och roligt eftersom barnen älskar att åka tåg. Dessutom rätt billigt. 250 kronor tur och retur för alla plus åkband till barnen. Jag har inga bilder nu men jag lovar att lägga in i kväll!

Vi kommer definitivt att åka dit fler gånger! Kalle tyckte att det var en av de roligaste dagarna i hans liv. Den andra kommer på söndag då vi flyger upp till Luleå!

I går på vägen hem från jobbet satt jag och tänkte på Michael Jackson. Hur bra han var och hur stor han var. Jag bestämde mig för att lyssna på lite King of Pop i morgon (läs idag) på Spotify på jobbet. Jag har inte tänkt på honom på flera år och sen når mig nyheten på morgonen att han är död. Mycket konstigt.

Av alla ”gamla” idoler man hade på 80- och 90-talet så var Michael Jackson den som betydde mest för mig. Jag lyssnade på en dansmix av hans låtar häromdagen och slogs än en gång av hur fruktansvärt bra han var. Hur han var i sitt leverne kan ju diskuteras, jag är en av dem som tror att han var pedofil och jag har ondgjort mig över detta. Men som artist var han bäst. Och nu är han död. Shit vilken chock.

Varför är du chockad säger en del på jobbet. Han var ju ”dead man walking”. Förvisso, men han var ju bara 50 år. Och hans tre barn, stackarna.

Och tänk om man ändå hade fått jobba i går kväll. Så avundsjuk jag är på dem som satt på redaktionen när de nåddes av nyheten. Jag hade betalat för att få vara med om hysterin, jakten, stressen, upphetsningen. Åh så härligt.

I morse väckte Patrik mig två minuter innan jag hade planerat att gå hemifrån. Jag hade försovit mig och övervägde i två sekunder om jag skulle hinna med bussen eller inte. Efter att ha fattat beslutet att jag skulle hinna kastade jag mig upp, slet på mig kläderna, tömde toaskåpet i väskan, kissade och sprang till bussen. Hann galant. Men jag såg nog inte klok ut, håret på ända och panik i blick. Och jag såg ingenting heller eftersom linserna låg i väskan.

Jag har nog aldrig tidigare försovit mig tror jag. Jag är alldeles för noggrann för det. Kollar min klockradio femton gånger och så. Men i går måste jag ha tänkt lite för mycket på min kommande semester. Två veckor kvar att jobba, snart bara en och en halv, sen bär det av till älskade Luleå.

I morgon ska jag njuta av sommaren på en uteservering med Wiveka och några andra tjejer. Blir urtrevligt! Längtar, längtar, längtar till att jobbdagen ska vara slut redan innan den börjat!

Midsommar var väldigt lyckad. Vi fick fint väder som faktiskt inte var väntat och det gjorde ju mycket.

Kvällen i korthet:
* Sillunch
* Snapsvisor
* Dans runt midsommarstången
* Femkamp
* Sällskapsspel
* Grill på kvällen,
* Sangria
* Många roliga minnen

Helgen har i övrigt varit lugn. I går låg vi i soffan hela dagen och den avslutades med en god middag hos svärföräldrarna. Lyxigt då man inte orkar laga själv. I dag har vi heller inte rört oss i onödan. Har faktiskt haft rent ut sagt tråkigt. Gillar inte att ta det lugnt två dagar på raken.

I kväll kom en stor lastbil och lassade av nio kubik ved på uppfarten som ska värma oss i vinter. Men gubbjäveln som körde sket fullständigt i mina vackra vita pioner och tömde veden rakt på dem. De vackraste blommorna jag har på gården krossades under veden och jag, nästan gråtfärdig, grävde snabbt fram dem och räddade vad som gick att rädda. Så typiskt.

Något mycket roligt då. Sedan jag sågade isär våningssängen har Kalle sovit i sin egna säng nästan fjorton dagar i sträck. Och i natt sov Isabella för första gången hela natten i sin säng. Jag trodde inte att det var sant då jag vaknade.




Mina fina vänner, Wiveka och Linda.


Jag och Dan


Patrik och Dan mitt uppe i en snapsvisa.


Linda och Patrik tog hem segern i sällskapsspelet.



Jag, Wiveka och en sovande Albert eller Ludvig. Ser inte skillnad på kort så här...



Mina ungar i sina nya sängar som tydligen är jättesköna.



Lasset med ved. Observera mina vita pioner till vänster som jag grävt fram och stöttat upp med snöre för att de inte ska skadas ännu mer.

Sådärja! Då var västerbottenspajen klar och gubbröran står i kylen. Huset är städat, nubben och vinet står på kylning och vi är redo för midsommar. Den, enligt mig, roligaste dagen på hela året!

I morgon klockan tolv kommer Linda, Dan, Emmy, Wiveka, Patrik, Alexander, Albert och Ludvig. Det blir sillunch, snapsvisor, dans runt min egengjorda midsommarstång, grill, vin, sangria och förhoppningsvis en massa skratt. Vi önskar oss förstås sol också men det tycks vara för mycket begärt.

Nu ska jag lägga mig, läsa en bra bok jag håller på mig och sova tidigt för att orka morgondagen till fullo.

Hoppas ni också får supermysigt och roligt! Trevlig midsommar!



Lämnar er med en bild från förra årets midsommar. 

Kalle och jag låg i sängen och pratade.

Jag kramade honom hårt och sa ”Hur kunde du bli så här stor? Nyss låg du i min mage och nu är du sex år”.

Han tittar på mig och svarar:
”Ja du mamma. Det är en lång historia.”

...som vanligt. Ibland känns det som att livet går i 180. Och det gör det ju faktiskt också. Jag har börjat på nöjet och det känns bra! I dag har jag haft massor att göra och det gillar jag ju, men tyvärr har det varit lite för mycket andra saker samtidigt och då blir jag mest stressad.

Patrik blev skjuten i foten av ett luftgevär i fredags och har haft ont hela helgen. Jag har varit på honom att han ska gå till läkaren vilket han till sist gjorde i går och då visade det sig att kulan satt kvar i foten. I dag har han sövts ned och opererats och nu är han tack och lov på bättringsvägen.

Sen har jag haft lite bråkigt med min kära söta dotter. Hennes trots går upp och ned och just nu är det upp. Speciellt när vi går till dagis på morgonen. Hon tjurar och bråkar över småsaker, jag tappar humöret och så är vi igång. När jag lämnar på dagis är hon så sur att hon inte säger hej då och jag så arg att jag vill sparka sönder något på vägen till bussen. Det här förstör mina dagar faktiskt. Det är aldrig roligt att börja dagen med ilska. Ber allt vad jag kan till hon/han där uppe att detta upphör snart.

I morgon ska jag jobba elva timmar i sträck vilket jag bävar för. Har en miljon andra saker jag skulle behöva göra hemma inför midsommar. Streeeess!

Så- det här blev ett riktigt gnällinlägg men ibland måste jag få ha såna också.



Ungen som kan få mig så arg men som samtidigt håller mitt hjärta i sin hand.



Mina snyggingar!

Kalle går väldigt mycket i sömn nu och jag har ibland kommit upp i hans rum då han gått omkring i övre sängen på våningssängen. Jag har knappt vågat somna av rädsla att han ska stupa på huvud. Och eftersom jag har damp och behöver bli sysselsatt på kvällarna så slog jag två flugor i en smäll efter jobbet i måndags.

Jag tog fram verktygslådan, funderade, mätte och helt enkelt sågade sängen i två delar. I tre timmar slet jag och det blev väldigt bra! Nu har de var sin enkelsäng med bord mellan och de kan ligga i sina sängar och se tv vilket de inte kunnat tidigare.



Så här såg sängen ut innan jag gick lös med sågen...



...och här börjar det likna något för att slutligen...



...se ut så här! Jag är nöjd!

I lördags hade vi möhippa för Linda som jag och några tjejer till har planerat länge. Dagen började med att vi åkte hem till Linda och överraskade henne klockan elva. Hon hade somnat en stund så vi dundrade in i sovrummet med mousserat vin i högsta hand.

Sen blev Linda stylad av Zübeyde. Hon sminkades, fixades i håret och fick snygga kläder. Därefter drog vi till stan och hittade en brygga där vi hade picknick i solen. Sedan fick Linda kliva in i en skivstudio och spela in Madonnas "Holiday". I början höll hon på att börja gråta av nervositet men efteråt tyckte hon att det var sjukt kul. Vi hörde låten typ fyrtio gånger den dagen.

På kvällen blev det middag på libanesisk restaurang med god mat, vin och vattenpipa. Med facit i hand skulle vi ha avslutat kvällen där eller kanske gått till en bar. Istället åkte vi med en buss med Robinson-kändisar till en Fröken Sverigetävling i Södertälje. Där satt vi och tittade på 18-åriga spinkisar som visade upp sig på podiet en decimeter framför oss. Vissa blivande brudar får en manlig strippa. Linda fick se tretton tjejer i minimala kläder. Haha.

Efter Södertälje åkte jag och Linda hem till henne och hade privat efterfest. Vi (jag) drack drinkar och surrade till halv fyra då vi bokstavligen stöp i säng. Det var en mycket mysig och rolig dag. Här kommer ett gäng bilder:



Zübeyde fixar Lindas hår.



Så här fin blev hon!



Linda vill absolut inte sjunga...



...men efter en stund gick hon in i rollen som superstar.



Jag puffar på vattenpipan.



En trevlig Robinson-Lukas och en suddig Z.



Tjejen som tog hem segern omringad av tvåan och trean.

Lite sömn så känns allt så mycket bättre. Man kan nästan tro att mina barn kände det på sig då de sov ända till halv tio i morse. Jag vaknade utvilad och på gott humör. Jag sa förlåt till Isabella för att jag blev arg på henne i går och hon tittade på mig med stora ögon, log bakom nappen och sa "Det gör inget mamma". Vilken tur jag har.

Det regnade ute i dag vilket gjorde att vi ägnade våra tre timmar hemma på förmiddagen till att se film, mysa och städa. I morgon är planerna att spela Memory och se ”Stuart little 2” för 85:e gången.

Det är jättemysigt att sova länge med barnen på morgonen och ha förmiddagen tillsammans, och det är svinkul att vara kvällsreporter, men jag längtar ändå tills det är över. Och det är det om drygt två dagar. Jag jobbar min sista kvällsvecka nu och sen börjar jag på nöjet den 15 juni. Det blir mycket roligt och skönt eftersom jag har bättre arbetstider där.

Man har inte så mycket till liv när man jobbar kväll. Jag träffar inte Pata på hela veckan och om man skulle vilja träffa någon kompis är det omöjligt. Man kan inte luncha med någon och man kan inte vara med barnen på kvällen. Nej, jag föredrar dagjobb även fast jag älskar att sova på morgonen!

Lite fler bilder kommer i morgon.

I dag har inte varit en bra dag. Och allt beror på strul i går kväll. Jag gick från jobbet klockan elva ned till centralen och skulle ta tåget hem. Men på grund av ett elfel stod tågen stilla och jag kunde inte ta mig hem.

Jag ringde jobbet och frågade om de kunde betala taxi åt mig vilket de direkt gick med på, men då var jag tvungen att komma tillbaka till jobbet. Jag promenerade alltså tillbaka dit och fick vänta drygt en kvart på taxin.

När den äntligen kom hade det gått en timme sedan jag slutade och jag var less och trött. Jag hoppade in, uppgav adressen och slappnade av. Men när vi kom hem visade sig att jag satt mig i fel taxi, inte en som var beställd av jobbet, så jag fick helt enkelt pröjsa själv. Och det var långt ifrån gratis.

En timme och fyrtio minuter efter jag slutade var jag hemma och så arg att jag inte somnade förrän efter två. Sen steg jag upp med barnen i morse och då var humöret nere i tårna. Jag var lättirriterad och när vi gick till dagis och Isabella skrek som om kniven satt i henne för att hon var rädd för en traktor som klippte gräset på ängen så brast det för mig. Jag skällde och sa dumma saker.

Nu har jag suttit här och jobbet hela kvällen med ångest i kroppen över att vi skiljdes som ovänner. Och över att jag var så dum. Usch. I morgon är en annan dag. Då ska jag överösa dem med kärlek och bara berätta för dem hur mycket jag älskar dem. Nu vill jag bara hem och sova. Och gråta. Men den känslan går över bara jag får sova.