norrtjejen

I går var en tung dag. Tua begravdes på Skogskyrkogården och alla i hennes närhet kom för att ta farväl. Och det var så vackert. Jag kan svära på att Tua satt där uppe och gillade vad hon såg. Det var en smakfull begravning, precis i hennes smak. Runt den svarta kistan fanns mängder av vita liljor, såna som hon alltid köpte. Och röda rosor. Ma Oftedal höll i ceremonin, dikter lästes och passande musik spelades. Under "My way" fällde jag många tårar eftersom den stämmer så bra in på Tua.

När vi fick ta ett personlig farväl och lägga blommor på kistan brast alla dämningar och jag grät hejdlöst. Efteråt fick jag huvudvärk för att det var så mycket känslor som kom ut. Efteråt var vi många som gick och drack en sorgeöl tillsammans. Vi, gamla kollegorna, pratade minnen och skrattade och fick ett riktigt trevligt slut på en jobbig dag.

I början när vi hade flyttat hit till Väsby så kände jag att det var ensamt, främst för barnens del. I Solna hade jag en massa vänner och Kalle älskade sina kompisar på dagis. Så ryckte vi upp honom från det och flyttade hit. Mycket för barnens skull. Vi ville att de skulle få springa fritt, ha vänner i granngårdarna, skogen runt hörnet och allt sånt. Men för vår del också förstås. Jag älskar att bo i hus och kan inte tänka mig något annat.

Men det började ju inte så bra. Barnen hamnade på ett dagis, som visserligen var bra, men som låg i ett helt annat område och de (läs främst Kalle) lärde inte känna några barn där de bodde. Första året blev rätt ensamt förutom då vi träffade våra vänners barn.

I maj ryckte vi upp barnen igen och de började på sitt nya dagis och Kalle sedan i skolan och då fick de än en gång börja lära känna nya vänner. Då hade jag ångest.

Men nu har allt vänt! Kalle har träffat en massa fina kompisar som dessutom bor grannar med oss och de springer mellan varandra så ofta de kan. De följer med varandra hem från skolan, spelar fotboll efter skolan på ängen utanför huset och jag ser att hans liv leker. Isabella i sin tur har ett kärngäng på dagis med tjejer som hon ser som sina bästa vänner. Och jag hoppas, hoppas att de kommer att bo kvar och följas åt till skolan.

Och jag känner mig inte heller ensam här längre. Jag har fått tre tjejkompisar i området som jag träffar och som jag trivs med.

Just nu har vi kommit till den punkt jag drömde om. Efter två år har det blivit fantastiskt! Och ingen är gladare för detta än jag!

Ja, jag lever. Men det är mycket nu. Jag kan berätta något roligt och det är att jag är ny tf nöjeschef på tidningen! Jag blev det i tisdags och jag är mer än glad. Det är fantastiskt och det är något som har varit min dröm väldigt väldigt länge. Jag går omkring på små moln. Men det är ju också mycket att göra på jobbet och stort ansvar och jag vill gärna landa i soffan när jag kommer hem. Min träning går därför käpprätt åt skogen. Vet inte hur jag ska börja orka röra på mig igen.

Tyvärr så har jag bara mitt nya roliga jobb till slutet av januari. Då kommer den ordinarie chefen tillbaka från pappaledigheten och jag blir reporter igen. Men det tänker jag inte på nu. Jag fokuserar istället på nuet!

I dag har min gamla klasskompis Anna och hennes familj varit här på en fika. Vi har lika gamla barn som leker jättebra ihop och vi vuxna hade också rätt trevligt. Så trevligt att vi bestämde att vi ska dit på middag om två veckor. Ska blir jätteroligt!

Vi har haft en mycket lugn helg. Jag har målat klart hallen och börjat måla lite i tvättstugan och ska nu ge mig på badrummet. I övrigt har vi mest slöat. Åt god mat i går kväll, karré som tillagades i ugnen i tre timmar, rösti och rödvinssås. Sen tog vi en bastu på det som följdes av film i soffan. Man kan inte ha det mycket skönare.

Ger er lite bilder från förra helgen då Micke och Theres var här:



Kalle och hans tjej Theres.



Mys i soffan.



Söta syskon på Skansen.



Theres och Micke är fascinerade av älgarna. Som att de inte sett några förut...



Sötis 1: Kalle



Sötis 2: Isabella



Micke och kråkan- Isabella.

Arbetsveckan är slut och den har passerat i rekordfart. Anledningen är att jag har varit nöjeschef hela veckan. Och jag älskar det! Det passar mig så bra eftersom jag älskar att planera och det är ju vad det handlar om till stor del. Planera in jobb och lägga pussel, det vill säga bestämma hur artiklarna ska ligga i tidningen. Ska vara det nästa vecka också vilket jag är lycklig över.

Förra helgen då Micke och Theres var här var supermysig. Jag var visserligen inte särskilt frisk. Fick en förkylning som satte sig på luftrören och eftersom jag har astma är jag fortfarande inte helt bra. Känner mig som en 90-åring då jag går i en liten uppförsbacke.

Men jag har inte haft feber så jag orkade ändå vara igång. Jag, Micke, Theres och barnen var på Skansen förra lördagen och utöver det åt vi god mat, spelade "Idol"-spelet och pratade massor. Längtar redan efter dem.

I helgen blir det lugnt. Mys, mys, mys och vila. I morgon kommer en kompis som bor nära och hälsar på med sina barn en stund och på söndag kanske jag ska träffa min gamla skolkamrat Anna som också bor här. Men kvällarna ska vi ägna åt varandra.

Lämnar er med en bild på mig och Linda från bröllopet.