norrtjejen

Har haft fullt upp på jobbet i dag. Först åkte jag och en fotograf till slottet och träffade kungen. Jag är absolut inget fan av kungahuset och tycker att hela monarkin kan avskaffas men det var ändå rätt kul att träffa honom live. Det var dock lite jobbigt att alla journalister som var där var så jäkla uppklädda i högklackat och dräkter medan jag kom i en sommarklänning, tights och tygskor.

När jag skulle prata med honom tänkte jag att jag åtminstone skulle göra rätt och tilltala honom kungen. Jag upprepade "kungen, kungen, kungen" för mig själv i skallen och i första meningen sa jag det också. Men redan i andra meningen sa jag du. Och i den tredje också. Vid första du:et ryggade kungen tillbaka som att jag spottat på honom. Och presschefen bredvid tog ett steg fram för att markera att jag hade gått för långt.

När jag gick därifrån fick jag anstränga mig för att inte börja skratta. Jag tycker ju att det är bland det fjantigaste i världen att man inte får säga du till dem. Han går väl på toa och skiter som alla andra. Jag betalar ju dessutom en del av hans lön, då har jag väl rätt att säga du till honom?

Mitt andra jobb för dagen var att träffa en trädgårdsmästare. Henne duade jag hela tiden och smälte bra in med mina tygskor. Fick massor av goda råd som jag delar med mig av i tidningen nästa vecka!

Jag minns att jag skrev för ett tag sedan att Isabella inte hade fått någon trots. Det är rätt långt ifrån verkligheten nu. Hon är för tillfället fullkomligt vidrig. Inte alltid förstås, men då och då. Hon bråkar om minsta lilla, får utbrott, vägrar saker, skriker och bråkar. Och det värsta av allt; när hon går därifrån räcker hon ut tungan mot mig och sätter upp näsan i vädret som den värsta bitchen.

Utbrotten kan utlösas av vad som helst. Jag kan sätta sylt på fel sida av tallriken eller hälla för mycket, eller för lite, mjölk i glaset. Man kan ta fram fel kläder eller fel skor. Eller så får hon bara inte som hon vill. Och oftast säger hon att hon inte vill det bara för att bråka. Ni hänger med va?!

Och det jobbiga är att efter man bråkat med henne får jag så hemskt dåligt samvete och kan ha ont i magen en hel dag över att jag skrek åt henne eller för att jag sa något dumt. Man försöker ju att inte lägga sig på treåringens nivå själv men ibland blir man så galen av tjafset att man tappar förståndet och blir som ett barn.

I går hade hon och jag ett riktigt gräl. Jag var så arg att jag skakade och skrek och gråten brände bakom ögonlocken. Och då för ett ögonblick tänkte jag att det kanske inte är en trotsperiod utan hon kanske faktiskt är så här hemskt som person. Usch. Det är tur att jag vet innerst inne vet att det går över och att hon är alldeles underbart fantastiskt mellan utbrotten.



Redan tidigt var min prinsessa en uppnosig liten sak,

Eftersom jag har jobbat kväll i veckan har jag inte hunnit med så mycket annat. Jag har haft svårt att varva ned på nätterna och därför sovit länge på morgonen. Sen har jag myst med barnen tills jag lämnat dem på dagis. Och på jobbet har jag haft asmycket att göra och jag blir alldeles till mig av lycka eftersom jag älskar ett viss mått av stress samtidigt som jag tycker jobbet är grymt kul!

Dessutom har det hänt andra saker i mitt liv som gör mig lycklig. Jag vill inte bli för privat här så därför får ni nöja er med detta. Jag kan kort och gott säga att jag är tillfreds med allt i livet just nu.

En annan nyhet som är stor för mig är att jag har slutat snusa. Ja, ni läste rätt. Jag som ALDRIG skulle sluta. Men nu har jag det och den första utmaningen, den svåraste, har jag klarat galant. Jag snusar ju bara när jag dricker och på eftermiddagen har jag och Pata tagit en öl i solen och sedan drack jag vin till middagen och det går riktigt bra. Bättre än jag trott. Visserligen har jag nikotintuggummi nära till hands utifall att men jag har bara tagit ett hittills.

Lite bilder från veckan som gått:



Kalles kalas i söndags. Det var maskerad och full fart!



Kalle på väg till dagis. Han ville se tuff ut på bilden och lyckas rätt bra.



Isa på väg till dagis.



Pata fixar kvällens middag. Grillade kyckling- och grönsaksspett.

I söndags hade Kalle sexårskalas. Det kom tio sexåringar och de busade och lekte och skrattade. De hade förstås superkul medan jag och Pata sneglade lite på klockan och hoppades att tiden skulle gå fort.

I veckan jobbar jag kväll och det känns rätt bra. Jag får sovmorgon, tränar innan frukost och får vara med barnen hela förmiddagen. De äter lunch hemma och sen lämnar jag dem på dagis klockan ett. Jag börjar jobba halv tre och jobbar till elva och det är roligare än jag hade väntat mig att jobba som kvällsreporter.

Det enda minuset är att åka hem kommunalt på kvällen. Jag är ju en sån som gärna undviker detta om jag kan. Men jag sticker in nycklarna mellan fingarna så jag kan skada den som eventuellt skulle göra något dumt. Och jag går fort som fan.

Jag har bara haft mycket att göra. Förutom inskolning i början av veckan så började ju jag min nya tjänst också och det är såååå mycket roligare än jag hade förväntat mig! Jag är faktiskt alldeles galet lycklig över hur kul det känns! Det är roligt att skriva om allt möjligt, att ena stunden åka ut och gå på presskonferens om vägar och i nästa stund intervjua en cancersjuk kvinna. Det känns som om jag hittat rätt!

I torsdags var jag ut och drack vårdrinkar med nöjesredaktionen och i går tog vi det bara lugnt hemma. I dag har vi jobbat i trädgården. Jag har planterat solrosor, sallad, tomater, salladslök och gurka. Här ska ätas ekologiskt i sommar! Pata har tömt komposten för att den höll på att sprängas av jord och gräs. Nu är den redo för att fyllas och ge oss fin jord till rabatterna nästa år.

I ugnen ligger vitlöksmarinerad kyckling och klyftpotatis. Till det blir det förstås ett glas rödvin också. Sen ska jag bänka mig framför Robinson. Måste hämta krafter inför Kalles 6-års kalas i morgon då tio sexåringar invaderar huset. Puh!



I rabatterna tittar massor av såna här små skönheter fram!



Isabella är retro. Min gamla dockvagn är väldigt poppis!

...jag låg i smärtor på Danderyds sjukhus och sedan blev världens lyckligaste då min Kalle kom ut. I natt upplevde jag, komiskt nog, liknande smärtor, men förstås inte lika smärtsamma. Min mage slog bakut efter pizzan i går och i tio timmar låg jag i kramper, uppsvälld mage och trots värktablett och värmedyna i ett försök att lindra smärtorna så grät jag för att det gjorde ont. Sov inte en blund i natt.

Det var alltså inte med glädje jag gick på inskolningen med barnen i morse eftersom kramperna inte upphört. Men vid tio på förmiddagen gav de med sig och jag kunde slappna av lite. Kalle hittade direkt en kompis som också är sex år. Isabella lekte mest för sig själv. Hon målade, la pussel och lekte med dockor. Men båda verkade trivas på sitt nya dagis.

Ikväll har vi firat Kalle med kaka som Patrik bakade efter jobbet och med presenter förstås. Han fick en Ben10-leksak (hans nya favorit) och ett Singstar för barn med Disneylåtar. Vi har redan hunnit tävla i några klassiker från Djungelboken och Lejonkungen!



Min stora sexåring!

Oj vilken helg vi har haft. Inte en lugn stund men också väldigt roligt.

På den långa fredagen hälsade vi på min kusin Linda och hennes kille i Saltsjöbaden. Hela hennes familj var där och vi hade mycket mysigt. Vi grillade nedanför deras hus med utsikt över vattnet, skålade i bubbel, åt gott, skrattade och pratade massor. Sedan sov vi över där.

På lördag kom Patriks familj, mamma, pappa, syskon och syskonbarn, på besök hos oss. Vi satt ute i solen på eftermiddagen, käkade god påskbuffé på altanen och spelade sällskapsspel till sent på kvällen.

Och även söndag hade vi fullt hus. Då kom Patrik och Wiveka med tre av barnen och vi tillbringade hela dagen utomhus. Solen strålade från klarblå himmel och medan barnen lekte och spelade fotboll satt jag och Wiveka i var sin solstol och njöt. På kvällen åt vi lammstek, klyftpotatis och rödvinsås som smakade som en dröm! Tre av barnen somnade snällt och vi vuxna kunde spela "Vem vill bli miljonär" nästan helt ostörda. En mycket rolig dag och kväll.

I dag är jag dock helt slut. Har tagit ett krafttag och städat tvättstugan men mycket mer än så har jag inte ansträngt mig. Nu väntar en hämtpizza, tv:n och sen sängen! I morgon fyller min prins sex år och ska dessutom skolas in på sitt nya dagis! En stor dag!



Mina goa kusiner som vi tillbringade fredagen med.



Delar av påskbuffén på lördagen!



Barnen busar på ängen på söndagen.

Jaha. Då börjar ett nytt kapitel. På tisdag börjar jag en ny tjänst. Men först ska jag skola in barnen på deras nya dagis måndag och tisdag. Blir mycket spännande.

I dag har vi sagt hej då till de många härliga fröknarna och barnen till sina kompisar. Dagiset som barnen gått på ligger på ett risigt ställe, men shit vilket föredöme de är. Andra dagis borde verkligen ta efter dem. Både Kalle och Isabella fick med sig var sin stor bok hem där fröknarna har dokumenterat allt. De har klistrat in foton, skrivit bildtexter, sparat viktiga teckningar som visar barnens utveckling och mycket mera. Jag blev helt häpen över att se allt de gjort under drygt ett år. Gymnastik en gång i veckan, lilla vasaloppet, karnevaltåg, snickarverkstad och sånt. Verkligen fantastiskt och ett minne för livet!

När vi kom hem klädde barnen ut sig till påskgummor och gick runt bland grannhusen och delade ut påskkort. De hade med sig en stor korg som var alldeles proppfull med godis då de kom hem. Och barnen var förstås alldeles till sig. Kalle ville dock inte vara påskkärring eftersom han är kille så han hade målat sig som ett monster på dagis istället. Men det blev fint det med.



Redo att ge sig ut. I korgen ligger påskägg, fjädrar och påskkort som Kalle målat hela helgen.



En söt påskgumma....



...och en söt påskgubbe.

Nu jobbar jag mina sista dagar på metro.se. Nästa vecka börjar jag, enligt egna önskemål, som reporter på tidningen. Det blir spännande och roligt samtidigt som jag sörjer lite över att sluta på webben. Jag älskar att jobba som webbredaktör, att stressa för att få ut en nyhet snabbt, att skriva snabba korta nyhetstexter, att hålla på med bildhantering, att nyhetsvärdera och att sätta bra rubriker. Det är väldigt roligt och förhoppningsvis kommer jag tillbaka någon gång i framtiden.

Den här veckan handlar om fler avslut. Barnen går sina sista dagar på sitt gamla dagis också. På torsdag säger de hej då till sina vänner för att nästa vecka lära känna nya. Jag trodde att det bara skulle kännas bra, men jag kan känna ett visst mått av sorg. Främst för Kalle som funnit ett bra stort kompisgäng. Får dock tänka så att han hade ju ändå kommit ifrån dem i höst då han börjar skolan.

Sen kommer jag att sakna fröknarna också. De flesta är riktigt bra. Speciellt Anki, Isabellas favorit som hon nog kommer att sakna. Har bjudit hit henne att hälsa på oss i sommar.

I morgon ska vi på föräldramöte på vårt nya dagis och jag längtar ihjäl mig efter detta. Att se de nya fräscha lokalerna, träffa fröknarna och höra om verksamheten! Och kanske träffa min granne som kommer från min by!



En tuff kille rockar med en present istället för gitarr.

Har haft en underbar helg på alla sätt och vis. Vädret var förstås en stark bidragande orsak till detta. På fredag var jag ledig och jag och barnen började dagen med en picknick. Kalle åkte sparkcykel och Isabella körde trehjuling och så begav vi oss på äventyr. Vi gick tills vi kom ut på en äng och där slog vi oss ned vid ett träd och åt lunch i en stekande sol.

På lördagen var det lika varmt och då kom Josse, hennes lillebror Toffe och Arvid till oss. De kom redan vid två och vi satt ute på altanen i flera timmar i solen och pratade och drack vitt vin. Det kändes nästan som sommar och barnen fick vara ute och spela fotboll bara iklädda tröjor.

På kvällen åt vi god middag som Josse lagade och sen kom vi faktiskt inte i säng förrän halv fyra i natt. Vi började spela poker vid tolv och det var en match som aldrig ville ta slut. Till sist var jag så trött att jag inte längre orkade bry mig i hur jag spelade. Jag vann alltså inte.

I kväll jobbar jag. Tyvärr har jag superont i min mage och önskar just nu att kvällen ska ta slut. Riktigt jobbigt.

I morgon är jag ledig igen och eftersom det ska vara fint väder ska jag bättra på brännan jag fick i helgen. Det blir en dag utomhus med barnen igen!


Kalle var väldigt noga med att jag skulle visa er den här bilden. Han tycker nämligen att han är ascool med solbrillor och hjälm!



Kalle valde var vi skulle ha picknick och om ni ser bakgrunden förstår ni varför han valde just denna plats. En massa lastbilar att titta på. Som ni ser vågar jag inte klä av barnen ännu. Jag lyssnar på mamma som säger att man ska svettas in våren.



Isabella målar påskägg med stor koncentration. Hon höll på hur länge som helst med sina ägg.



Kalle var lite snabbare.

Jag frågade Kalle i går vad han ätit till lunch på dagis.

"Vi åt fisk. Men jag vet inte vilken fisk. Det var i alla fall en sån där som är död".

I går kväll utbröt stort kaos här hemma då Kalle hade en olycka av det äckligare slaget. Ska skona er från detaljer men det hade med bajs att göra och det var äckligt like hell!

Han fick därefter springa på toa flera gånger under natten och när han gick upp sista gången vid halv fyra bestämde jag mig för att vara hemma med honom. Han var lite lös i magen på morgonen men sen gick det över och han har mått som vanligt. Jag är inte ens nervös för magsjuka eftersom han inte mått dåligt. Lutar mer åt att det berodde på något han fått i sig.

Eftersom Kalle mådde okej efter lunch gick vi ut i solen en stund. Barnen lekte på altanen medan jag jobbade. Jag krattade, rensade och sopade bort löv och skräp från gräset, rabatterna och uppfarten. Efter två timmars slit satte vi oss på altanen och myste och solade. Helt underbart! I morgon, då jag är ledig, planerar vi att vara ute hela dagen.


Kalle testar sin sparkcykel.



Och Isabella sin cykel

Jag har legat lågt i veckan. Har känt mig deppad, ful, ledsen, tjock och uttråkad. Jag har börjat få många såna här omgångar nu och jag tror jag har hittat ett mönster. Det stavas PMS. Har aldrig haft känning av sånt tidigare, men det kommer väl med åldern...

Nu börjar det i alla fall vända. Solen strålar och våren är här. Satt ute på altanen och solade i en timme efter jobbet och det var riktigt varmt och skönt! På altanen är det till och med t-shirt-väder!

I dag hände något riktigt sjukt. Jag googlade på barnens nya dagis för att se vad som var skrivet om det. Då hittar jag en blogg av en tjej vars son har fått plats på dagiset. Började nyfiket läsa och hittar då bilder på hennes hus och inser att vi bor i samma radhuslänga. Jag fattar ganska snabbt vilket av husen och inser att tjejen med bloggen bor sju hus ifrån mig.

Men det blir konstigare. När jag fortsätter läsa i bloggen ser jag att hon har firat jul i Luleå och då reagerar jag. Då kollar jag upp henne, men tyvärr har hon ett väldigt vanligt namn och jag kan inte avgöra om det är någon jag känner eller inte. Men så hittar jag ett kort på hennes pappa och det visar sig att tjejen som bor sju hus ifrån mig kommer från samma by som mig!

Hur sjukt är inte det? Jag kommer från en håla i skogen utanför Luleå med typ hundra hus och det gör alltså den här tjejen också. Vi är till och med uppvuxna i samma kvarter. Jag umgicks aldrig med henne eftersom hon är fem år äldre än mig, men min kusin Wiveka och hon var jättegoda vänner och klasskamrater. Wiveka blev lika förvånad som jag! Eller hon tror mig i och för sig inte. Hon tror att det är ett aprilskämt, men det är konstigt nog sant.

Om en vecka ska jag på föräldramöte på nya dagiset och då kommer jag att träffa henne. Undrar hur chockad hon kommer att bli när jag berättar vem jag är. Världen är förbaskat liten!!!