norrtjejen

(Mitt inlägg om Kalles första simlektion försvann- så jag lägger ut det igen. )

Första gången på simskolan är avklarad och det var inte som vi hade förväntat oss.

När vi kom dit klädde jag först av Kalle i badbyxor och började sedan klä av mig själv och sätta på mig bikinin. Men så såg jag en liten flicka som stirrade på mig som att jag var knäpp och när jag tittade mig omkring på de andra föräldrarna såg jag att ingen bytte om. Alla hade sina kläder på sig. Lite generad klädde jag på mig igen och gick ut i receptionen och frågade om föräldrarna också skulle bada, vilket de inte skulle. Barnen badar själva med simkuddar på armarna och endast med instruktörerna. Pinsamt.

Föräldrarna får inte ens vara i simhallen under träningen eftersom barnen koncentrerar sig bättre om de är själva. Men eftersom det var Kalles första gång fick vi sitta med och det var tur.

Barnen fick sitta på små dynor först medan instruktörerna ropade upp dem. När de sa Kalle räckte han upp handen och svarade "Ja, här, godmorgon!", som de gör på dagis. Jag skrattade så jag höll på trilla av stolen.

Sen skulle de ned i vattnet. Kalle har inte särskilt mycket erfarenhet av att bada, men han tror att han kan simma och är inte det minsta rädd. Han höll sig inte alltid på den grunda delen utan sprattlade modigt iväg ut på djupet ibland och eftersom han inte lärt sig att hålla munnen stängd fick han ofta kallsupar. Mot slutet av träningen skulle de hoppa i vattnet som delfiner och då hoppade han så mycket att han åkte på en sån stor kallsup att han kräktes. Jag vill påpeka att Kalle kräks av minsta lilla, som om man borstar för långt in i munnen eller om han äter något som är äckligt, så det var inte oväntat.

Patrik hjälpte honom upp och tvättade av honom och jag trodde att han skulle bli rädd för att bada i fortsättningen. Men han längtar redan till nästa gång och säger att han kommer att vara ännu bättre på simma då och att han inte tänker kräkas då. Sötnosen!