norrtjejen

Ibland undrar jag om jag kanske egentligen skulle ha velat jobba som mäklare eftersom jag har ett sånt intresse för bostäder. Eller drivs jag helt enkelt bara av lyckan att få drömma sig bort. Drömma om att just vi ägde den där fina gula villan i Sollentuna med äppelträd i trädgården. Eller det där söta röda hörnradhuset i Täby med vitt staket runt tomten. 

Ofta skickar jag tips till Patrik om olika objekt som jag vill ha. Om han svarar på mitt mail, vilket han sällan gör vid dessa tillfällen, så skriver han bara: "A- vi ska inte köpa något hus ännu så du kan sluta skicka dem till mig. Jag vill inte titta eftersom det inte är aktuellt." Vad fan, kan man inte få drömma lite? 

Jag har också frågat Pata om vi inte kan gå på nån visning någon gång. Bara för att det är nyttigt att titta på flera olika hus. Men han vill inte. "Om du ser ett hus du tycker är fint så vill du ha det på en gång. Och då tjatar du bara", säger han. Och det har han rätt i. Jag blir lika ivrig som ett barn på julafton då jag vill ha något och jag vill ha det NU! Och så skulle jag bli om jag såg vårt drömhus. Då hade jag velat köpa det trots att vi inte har råd just nu och trots att Pata faktiskt snart blir arbetslös. Tur att jag har min förståndige man som håller mig nere på jorden.