Stöön!
Allvarligt talat så är den diskussionen om färg på barns kläder en av de värsta jag vet. Jag tror inte ett skvatt på att barn formas som individer efter vilken färg på kläderna de har eller vad kläderna vill säga. Kalle kommer inte att bli en hård kille, eller uppfattas som en hård kille, bara för att han bär döskallar eller bilar på tröjan. Och Isabella är långt ifrån bara söt för att hon har rosa byxor. Det är trams och åter trams.
Jag klär mina barn i det jag tycker är snyggt. Ibland är Isabella tuff med jeans, "gubbkeps" och en cool t-shirt. Ibland är Kalle söt i snäll skjorta. Men färgerna är ofta typiskt "tjejiga" eller typiskt "killiga". Jag har längtat hela mitt liv efter att få en flicka att köpa söta klänningar till och tro mig- det kommer att fortsätta tills den dag hon säger "fuck off morsan, jag köper mina egna kläder!".
Har ju bloggat om detta tidigare men kände att det var dags igen eftersom såna fåniga saker får mig att go nuts!
Min flicka och min pojke- klädda som en flicka och en pojke
Oj, det var en öm tå. Visst klär jag L i killfärger när jag sagt att han skulle få bära rosa innan han var född men skillnaden mellan dig och mig är att jag är ytterst medveten om hur starkt vårt könstänkande är och jag önskar jag kunde stå över den påverkan det trots allt har.Jag var mest lite ironisk men borde väl känna dig vet det här laget. Att du helt enkelt tycker det är gulligt med tjejer i rosa och tufft med killar i blått
Lotta- Jag vet att du skojade (även om det ligger mycket allvar bakom för din del) men det är ett ämne jag går igång på och gillar att diskutera. Tycker att det är en töntig grej att tro att en färg påverkar hur ett barn är eller kommer att vara. Men du har dock missförstått då du tror att jag tycker rosa är gulligt och blått är tufft. Det är ju just det jag INTE tycker. (Handlar dessutom aldrig blått men det är en annan femma.) Jag klär barnen i typiska "kill" och "tjej" färger för att jag tycker att det är fint! Ingenting annat!
