norrtjejen

...som vanligt. Ibland känns det som att livet går i 180. Och det gör det ju faktiskt också. Jag har börjat på nöjet och det känns bra! I dag har jag haft massor att göra och det gillar jag ju, men tyvärr har det varit lite för mycket andra saker samtidigt och då blir jag mest stressad.

Patrik blev skjuten i foten av ett luftgevär i fredags och har haft ont hela helgen. Jag har varit på honom att han ska gå till läkaren vilket han till sist gjorde i går och då visade det sig att kulan satt kvar i foten. I dag har han sövts ned och opererats och nu är han tack och lov på bättringsvägen.

Sen har jag haft lite bråkigt med min kära söta dotter. Hennes trots går upp och ned och just nu är det upp. Speciellt när vi går till dagis på morgonen. Hon tjurar och bråkar över småsaker, jag tappar humöret och så är vi igång. När jag lämnar på dagis är hon så sur att hon inte säger hej då och jag så arg att jag vill sparka sönder något på vägen till bussen. Det här förstör mina dagar faktiskt. Det är aldrig roligt att börja dagen med ilska. Ber allt vad jag kan till hon/han där uppe att detta upphör snart.

I morgon ska jag jobba elva timmar i sträck vilket jag bävar för. Har en miljon andra saker jag skulle behöva göra hemma inför midsommar. Streeeess!

Så- det här blev ett riktigt gnällinlägg men ibland måste jag få ha såna också.



Ungen som kan få mig så arg men som samtidigt håller mitt hjärta i sin hand.



Mina snyggingar!