Alla känner apan, apan känner ingen
Kram på er!
Jag är ju bara nyfiken som i en strut på hur du klarar tvåbarnschocken. Och ett glammigt jobb. Men det sista vet jag ju förresten
Ja mig vet du ju vem det är... Tack vare dig som jag också började blogga, och det är ju såå kul. Började ju läsa din blogg efter att du sagt att du skulle börja och jag läser den flera gånger varje dag eftersom du alltid skriver om intressanta saker från ditt vardagliga liv och ditt glitter-och glamourliv... KUL!
Jag skulle också vilja veta vilka dina andra läsare är eftersom jag ibland blir så nyfiken på andras kommentarer. Jag funderar lite över vilken relation de har med dig - om de har någon alls vill säga =)
Själv är jag som du vet, men kanske inte alla andra sambo med din kusin Erik i Luleå och mamma till vår dotter Selma som är åtta (?) månader äldre än Isabella!
Vad som håller mig kvar är väl att du stundtals lever ett likadant liv som jag själv, är rätt roligt att känna igen sig i olika tankar och situationer. För att i andra stunden leva ett liv som jag alls inte känner igen, men ibland är så avis på =) Du roar mig!
till dig..inte med dig..
Bara lilla jag som vill se hur du har det nu när vi inte ses så ofta. Trist tycker jag! (kollade iofs din blogg varje dag fast vi bodde grannar!);-)
Din blogg är det första jag kollar när jag kommer till jobbet, ibland innan jag ens gått hemifrån.
Saknar dig vännen!
Ja, du känner ju mig, jag har en sambo som "jobbar med" din karl, två grabbar; Isac och Noah. Vi träffas alltför sällan, men jag lovar att jag tänker på dig ofta. =) Jag följer er och läser om er mer eller mindre varje dag och det är jag som är läsaren i Lisse, Nederländerna. Hihi, konstigt va, för det är ju inte där jag är nu... Kramar M
Maria- Vaddå? Är det du? Hur kommer det sig?
