Mammig
Om Kalle tycker att hans pappa är centrum av universum så är det inget emot vad Isabella tycker att jag är. Hon är som en liten klängapa på mig från det hon stiger upp tills att hon somnar. Visst går pappas famn bra, en stund. Men är jag i närheten är det hos mig hon vill vara.
När jag lagar mat står hon helst mellan mina ben och när jag går håller hon ett stadigt tag i byxbenet och följer med. De gånger jag måste hämta något snabbt och inte kan ha henne som följeslagare blir hon alldeles vansinnigt förtvivlad. Hon kastar sig ned på golvet medan krokodiltårarna sprutar.
Om jag bär på Isabella lägger hon armarna runt min hals och klänger sig fast. Jag kan släppa taget om henne och hon sitter ändå kvar där. Och även om det ibland kan vara påfrestande så är det fruktansvärt mysigt att vara älskad så utav en liten människa.
Jag funderar ibland på om jag också var så mammig när jag var liten som Isabella. För då och då känns det som om jag skulle vilja vara en klängapa på min mamma. Hålla henne hårt runt halsen och aldrig släppa taget. Pappa brukar säga att vi måste klippa navelsträngen. Men jag och mamma har bara konstaterat att vi har en lång och seg navelsträng som aldrig kommer att gå av, om jag så befinner mig på andra sidan jordklotet så håller den. Och kanske är det så med min och Isabellas navelsträng också.
När jag lagar mat står hon helst mellan mina ben och när jag går håller hon ett stadigt tag i byxbenet och följer med. De gånger jag måste hämta något snabbt och inte kan ha henne som följeslagare blir hon alldeles vansinnigt förtvivlad. Hon kastar sig ned på golvet medan krokodiltårarna sprutar.
Om jag bär på Isabella lägger hon armarna runt min hals och klänger sig fast. Jag kan släppa taget om henne och hon sitter ändå kvar där. Och även om det ibland kan vara påfrestande så är det fruktansvärt mysigt att vara älskad så utav en liten människa.
Jag funderar ibland på om jag också var så mammig när jag var liten som Isabella. För då och då känns det som om jag skulle vilja vara en klängapa på min mamma. Hålla henne hårt runt halsen och aldrig släppa taget. Pappa brukar säga att vi måste klippa navelsträngen. Men jag och mamma har bara konstaterat att vi har en lång och seg navelsträng som aldrig kommer att gå av, om jag så befinner mig på andra sidan jordklotet så håller den. Och kanske är det så med min och Isabellas navelsträng också.
Kommentarer
Postat av: Erica
En mor och dotterrelation är nåt utöver det vanliga... Jag var själv väldigt mammig när jag var liten och pappa ville jag nästan aldrig vara hos. Vill oxå ha en dotter när jag får barn... så mysigt även om pojkar är bra dom också =)
Postat av: A
Ja visst är det underbart med pojkar också, men som mamma är det ngt speciellt med en dotter. Jag tvivlar på att relationen mor och son blir densamma som mellan mor och dotter. Mne sen ska man ju tänka på att det inte är alltid som mor och dotter relationen blir bra heller. Vet många som inte alls är så nära varandra som tex vi är.
Trackback
