norrtjejen

"Livet är som en chokladask", säger Forrest Gump. Och så är det verkligen. I går satt jag och var överlycklig över att få se Idol i Globen på fredag. Kalle var överlycklig över att få gå på Mc Donalds med Josse och Arvid och sen sova där på fredag och Patrik längtade till sin stora avslutningsfest med Pfizer. Nu verkar det som om några planer går i stöpet.

Isabella har kräkts två gånger. Sekunderna innan hade jag pussat henne på munnen flera gånger och gosat. Det ser med andra ord ut som om min Idolfinal i Globen försvann lika snabbt som en ballong som släpper ur luften. Om inte jag blir sjuk, vilket dock är troligt med tanke på pusskalaset, så ligger väl Kalle hemma och ropar på Ulrik. Och det blir jag som kommer att få vara hemma eftersom Patriks grej är viktigare än min.

Lika bra att därmed ställa in sig på att jag får glutta på Idol hemma i soffan i min ensamhet. Och blir det så kommer jag verkligen att tycka synd om mig själv. Bara så ni vet.