norrtjejen

Jag och Patrik är näst intill hysteriskt rädda för magsjuka och speciellt rädda är vi för att Kalle ska få det. Det är kanske inte så konstigt eftersom han alltid har blivit sjuk i vår säng och några gånger har Patrik råkat hamna ivägen. Jag sover lätt och redan när jag hör första ljudet så sitter jag i fotändan, långt bortom skotthåll.

Men vår fasa för kräkningar håller antagligen på att driva Kalle till vansinne. Varje gång jag vaknar av att han sväljer ovanligt mycket, att han sitter upp i sängen eller att han sover oroligt så tror jag att han mår illa. Jag väcker honom och frågar om han behöver kräkas och han svarar ilsket "Nej!".

Natten mot lördag trodde jag att han behövde kräkas bara för att han satt upp i sängen och yrade så jag drog upp honom och sprang in på toaletten. Han bara tittade konstigt på mig och funderade säkert på om jag var riktigt hundra. Inte mådde han dåligt, han var bara i sömn.

Det jobbigaste med det hela är att om jag har fått för mig att Kalle mår illa så kan jag inte sova ordentligt. Jag kan ligga en hel natt och lyssna om han ska kräkas och om han råkar hosta så kastar jag mig upp. I natt hände just den grejen och då sa Kalle "Nej mamma, jag bara hostar lite". Hahaha, stackars barn, så sjuk jag är. Min kräkfobi är kanske ytterligare en sak jag borde söka för? Hahaha!