Förvirrad
"Hmmm knappast va! Jag kan inte se dig vara romantisk", sa den ena lite hånfullt och med ett snett leende.
Detta har gjort mig alldeles förvirrad. Jag har nämligen alltid trott att jag är EXTREMT romantisk. Jag gillar ju blommor, middagar med tända ljus till lugna kärleksfulla låtar. Vill gärna sitta på en strand i solnedgången och kyssas eller ta en promenad på stranden hand i hand. Är inte det romantik?
Och då till ett ännu större frågetecken. Varför skulle inte jag vara den romantiska typen??? Varför skrattade mina bekanta åt tanken på mig som en romantiker? Har jag en annan uppfattning om mig själv än vad andra har?
Skumt.
Jo, men nog är du romantisk. Men jag förstår samtidigt dem som inte tror det. Utåt så är du kanske inte den mest romantiska typen... det är inte jag heller kan jag tänka mig (trots att jag är jätteromantisk - precis som du!) :-D
Jag hade aldrig kunnat gissa att du var romantisk, vet inte varför. Fast och andra sidan trodde jag ju inte att du var särskilt snäll heller och det visade sig ju vara fel =)
Nä inte utåt sett... Men alldeles alone med Pata så tror jag att du visst kan vara och ÄR romantisk =) Själv tror jag inte att jag är speciellt romantisk, även om jag skulle vilja vara det för jämnan. Kanske för att man ALDRIG haft en karl som är romantiskt heller *snyft*
Ok, ni verkar ju inte heller inte tycka att jag är romantisk. Undrar varför?
