norrtjejen

Barnen och jag har haft en mysig kväll. Spelade ett av deras sällskapsspel (ja, de är lika speltokiga som mamma), duschade och dansade till Zlatan-låten på högsta volym så de som gick förbi på gångvägen utanför måste trott att vi var galna. Men kul var det!

När de somnat syndade jag med ett glas vin och tog en lång härlig bastu. Man kan ha det sämre. Mycket sämre.

Mina tankar vandrar flera gånger om dagen till Arboga-mamman och allt hemska som kretsar kring detta. Jobbar ju med det, ser bilder, läser och det är så fasansfullt att jag nästan går sönder inombords. Jag kan knappt läsa saker kring detta utan att ögonen fylls med tårar. Jag förstår inte att man orkar gå vidare efter en sån sak. Hon måste vara fruktansvärt stark. Själv skulle jag trasas sönder, bli en blöt fläck och aldrig mer resa mig, om något hände mina barn.

Måste genast gå upp och lukta på dem där de sover i sina sängar. Carpe diem.