Ett minne blott
Nu slåss hon med sin storebror, tar hans saker och säger alltid nej. Hon petar i maten, vägrar ta på sig sin blöja och ska göra allting själv. Och framförallt så vägrar hon att sova i sin säng. Nej, fel. Hon vägrar att sova i alla sängar om inte jag eller Patrik somnar med henne. Helst vill hon somna i vår famn i soffan.
Våra barnfria kvällar är därför ett minne blott. Nu springer vi upp och lägger henne fjorton gånger. Hon kommer ned femton och sen orkar inte vi längre utan låter henne somna i soffan.
Nannyn i "Nannyjouren" hade skakat sitt huvud och viftat med pekfingret. "Man måste vara konsekvent!".
Jo men visst. Men jag orkar inte för tillfället.
Jag får ta det ett annat årtionde.
På bilden: Hon med egen vilja.
Tror det kallas för 2 års trots :-D eller har de nån slags trors i varje ålder ...??
Ger er inte! Dessa barn är så kloka o sluga så de vet att om de fortsätter ngr ggr till så ger ni upp! Men gör henne besviken med att vara starkare, klokare o smartare än henne... hehe... Visst är jag klok!??? :-D
Kram på er!
Saknar ungarna... Pussa dem från mig.
Hej!!!!!
Hmmm låter ju som Elias.. Fast han somnar än så länge, men VARJE natt så vaknar jag typ 100 ggr för att han kommer in i sovrummet och pratar.... Håller på att dö av trötthet tror jag.. *suck*
Har nog bestämmt mig för att jag inte vill ha fler barn... =)
Hoppas att hon kommer till ro på kvällarna snart..
Kram M
OJOJDÅ.
Detta låter "jättejobbigt".
Vilken tur prinsessan inte var två.
Jag är inte bitter.
Känner igen mig precis från i våras och i somras, Selma var likadan. Det kunde ta två och en halv timme att söva henne. Tillslut bestämde vi oss att vara tjurigare än henne, såg till att vara utsövda och överens om hur vi skulle göra. En kväll med mycket tjorv sedan gick det över!!
