norrtjejen

I natt fick jag en ordentlig prövning av en av de negativa sakerna med att bo i hus. Getingarna och krypen kommer ju på förstaplats.  Men god tvåa är att sova ensam i huset utan Patrik. Är ju grymt mörkrädd och tanken på att sova ensam i ett stort hus har länge skrämt mig. Det tog typ två år innan jag kände mig trygg i en lägenhet på femte våningen med säkerhetsdörr.

I går var Patrik på inflyttningsfest och jag skulle ha en myskväll hemma med barnen. Redan vid middagen gick planerna i stöpet då Kalle vägrade äta hamburgare och pommes frites som jag lagat till. Han grinade och skrek i en halvtimme och det blev långt ifrån den lugna middag jag hade föreställt mig. Sedan bastade vi och barnen kröp i säng och jag lade mig tillrätta i soffan och skulle titta på "This is England".

Men Isabella är i en riktig trotsålder och vägrar sova så jag fick pausa filmen typ 20 gånger för att bära upp henne i sängen igen. När hon äntligen somnat kände jag att jag inte var på humör för den typ av film jag såg på och bytte istället till "The Queen" som var riktigt bra. Blev så fascinerad av drottningen att jag var tvungen googla om henne en stund innan jag gick och lade mig.

Och aldrig har det väl knakat så i huset tidigare. Och aldrig har så många bilar kört förbi på gatan utanför. Jag låg och lyssnade på alla ljud och gick ned en extra gång för att kolla att jag låst alla dörrar. Sen var jag tvungen ha lampan på toaletten tänd hela natten. Jag vet att jag är fånig men jag hatar verkligen mörkret och natten. Min fantasi skenar iväg och jag är till slut övertygad om att någon ska bryta sig in och döda mig och barnen. Inte förrän vid sex i morse kunde jag släcka lampan och somna ordentligt. Bävar för då Patrik ska till fjällen och jag ska vara ensam i fyra hela nätter. Huuu.