Mina förbannade hälar
Som vanligt en lugn fredagskväll hemma. Det har blivit lite av en tradition nu nästan. Vi har käkat sill och potatis, bastat och myst framför tv:n. Sen har barnen somnat trötta och glada.
Sitter med tjocka sockar i ett par blöta nya skor som jag har tänkt ha massor i Turkiet. Problemet är bara att jag får så skavsår i dem att jag förstör fötterna. Men nu jäklar. Ska vandra i dem varje kväll tills vi åker för då ska de sitta som en smäck! Jag har världens konstigaste fötter med bulor på hälarna och så fort jag köper ett par nya skor är det ett helvete innan jag kan ha dem. Och det är inte så att jag köper för små utan det är helt och hållet mina hälars fel. Eller jag kanske ska skylla på morfar för det är han som indirekt har gett dem till mig.
I morgon ska vi till Linda och Dan på middag och ska sova över där. Blir så himla mysigt och roligt! Jag och Linda är vana att ses ofta och nu när vi flyttat på var sitt håll om stan så ses vi sällan. Det är inte så att man sticker över för en fika på vardagarna direkt. Om de nu inte är rädda för vårt snorande monster förstås. Jag pratar om sessan som är snorig och hostig, ett konstant tillstånd kan man nästan tycka.
Sitter med tjocka sockar i ett par blöta nya skor som jag har tänkt ha massor i Turkiet. Problemet är bara att jag får så skavsår i dem att jag förstör fötterna. Men nu jäklar. Ska vandra i dem varje kväll tills vi åker för då ska de sitta som en smäck! Jag har världens konstigaste fötter med bulor på hälarna och så fort jag köper ett par nya skor är det ett helvete innan jag kan ha dem. Och det är inte så att jag köper för små utan det är helt och hållet mina hälars fel. Eller jag kanske ska skylla på morfar för det är han som indirekt har gett dem till mig.
I morgon ska vi till Linda och Dan på middag och ska sova över där. Blir så himla mysigt och roligt! Jag och Linda är vana att ses ofta och nu när vi flyttat på var sitt håll om stan så ses vi sällan. Det är inte så att man sticker över för en fika på vardagarna direkt. Om de nu inte är rädda för vårt snorande monster förstås. Jag pratar om sessan som är snorig och hostig, ett konstant tillstånd kan man nästan tycka.
Kommentarer
Trackback