norrtjejen

Jaha, då sitter jag på jobbet och jobbar min sista dag innan det är dags för semester. På onsdag bär det av Turkiet - om nu allt går som det ska. Det har varit många hinder längs vägen. Det är som att ödet skriker till oss "Åk inte!!!". Vi trotsar och trotsar så om det nu händer nått kan man kanske tycka att vi får skylla oss själva. Att vi borde ha sett varningarna.

Först fick pappa dåligt i ryggen och behöver operation, men ska uthärda tills han kommer hem igen. Sen fick Kattiz diskbråck i ryggen och det var länge ovisst om hon skulle kunna komma med. Nu är hon hos oss i Stockholm och hon har fört en hård kamp för detta. Sen fick vi beskedet i går om att pappa har ont i ögat och efter ett besök på akuten i dag är läget återigen ovisst. Han kan ha fått hornhinnelossning och i morgon får han veta av läkarna om de tycker det är ok att han åker eller inte.

Och inte nog med det. I morse trodde vi att Patrik fått magsjuka eftersom han mådde illa. Jag smidde genast planer på att flytta ned alla sängar till nedre botten så han fick bo isolerad på övervåningen. Daniel och Kattiz tänkte ta in på hotell. Men det var som tur var falskt alarm.

Jag kommer inte att tro att vi ska iväg förrän vi sitter på flyget. Då först kan jag andas ut. Och om vi kommer iväg kan jag nästan lova att jag ska bli religiös, för bett till han/hon där uppe har jag gjort ett antal gånger de senaste veckorna.

I övrigt då. Mello igår och jag tyckte det fanns många bra låtar. Så många att jag inte kunde bestämma mig för vem som skulle vinna. Jag röstade på Frankrike och Sébastien Tellier och efter att ha hört låten igen i dag så kan jag konstatera att det är bland det skönaste jag hört i ESC. Nu vann ju dock Ryssland och jag har inte mycket att klaga på angående det. Den var helt okej! Charlotte floppade och jag är inte förvånad. Tyckte ju inte att hon skulle vinna årets Melodifestival.

Daniel, Kattiz och Mikaela är hos oss och vi har haft sköna dagar. I går låg jag och Kattiz i var sin solstol och njöt och Kattiz var så lycklig att hon var där, efter allt trassel, att hon grät en smula. Lycka på hög nivå!

I morgon kväll kommer mamma och pappa, om nu allt går vägen som sagt var, och sen på tisdag anländer Micke och hans flickvän Therese. Sen hoppas vi på avfärd!