norrtjejen

Ja, det är det faktiskt. Jag är sjukt förkyld. Har ont i hela kroppen, snoret rinner och nu har det till råga på allt börjat sprida sig till mina luftrör. Som astmatiker är det ett av det värsta som finns. Jag vågar inte nysa eller hosta för att det känns som om lungorna håller på slitas ur kroppen. Jag orkar ingenting, måste gå med myrsteg, annars blir jag andfådd som en 90-åring. Det är vidrigt och nu är det på gång. Ska ta en bastu snart och andas ned massor av varm fuktig luft för att förhindra det. Dessutom suger jag på min astmamedicin så ofta jag får.

Var hemma i går och då var även barnen hemma eftersom Isa fortfarande hade hosta. Men nu är de friska och jag hade både för dåligt samvete (eftesom vi är så få på webben den här veckan) och kände mig för snål för att vara hemma. Så jag har jobbat i dag, vilket jag ångrade i samma sekund som väckarklockan ringde i morse. Efter lunch, då febern satte in på allvar, har jag typ aldrig ångrat nått mer någonsin. Men jag stod ut- med alvedon i kroppen förstås. Och jag kommer att försöka stå ut resten av veckan.

Min stora oro just nu, förutom att jag ska få tjockt i luftrören, är dock att jag har tappat all smak. På söndag fyller Patrik år och på lördag ska jag hitta på något hemligt för honom som innefattar mat. Hoppas, hoppas att min smak kommit tillbaka innan dess, annars känns det inte riktigt värt det.