norrtjejen

I dag kokade jag över av ilska. Jag hämtade barnen från dagis och sprang för att hinna med bussen hem. Det var tio minusgrader ute och jag hade kjol och strumpbyxor. Som tur var hade jag mössa och vantar och tjock jacka. Och barnen var tack och lov klädda.

För bussjäveln behagade nämligen att inte komma. Vi stod och frös och huttrade i 25 minuter innan vi till sist fick börja gå hem vilket i sin tur tog 20 minuter. Jag lovar att jag inte kände mina ben när vi kom hem i värmen.

Och under tiden vi gick, förlåt ångade, hem höll jag på att spricka av ilska. Jag ringde därför upp SL och skällde så det stod härliga till. Samtalet slutade med att jag skrek åt den stackars kvinnan i luren, som var helt oskyldig, att SL var ett jävla arselföretag. Sen la jag på luren.

Jag la mig på en femårings nivå, men satan så skönt det var. Det var som att all ilska rann ur mig och sen kunde jag till och med ringa upp mamma och skratta åt det hela.

Nu har jag bastat för att få upp värmen, men det känns konstigt i kroppen. Som att jag drog på mig en fet förkylning. Tack SL!