norrtjejen

I natt var jag rädd för mitt eget barn- igen. Isabella var orolig, gnällde och satte sig upp med jämna mellanrum och jag tror ju som vanligt direkt att hon ska få magsjuka. Jag är så rädd att hon ska kräkas på mig att jag inte kan slappna av och till sist lägger jag mig med huvudet i fotändan för att kunna sova. Hon blev dock inte sjuk. Falskt alarm - igen.

Men jag borde inte vara så himla rädd. Jag har nämligen inte haft magsjuka på säkert 20 år. Nu tar jag i trä, spottar över axeln och allt annat över att jag ens skriver detta.

Jag räknar inte matförgiftningar och campylobacter och sånt skit som jag drabbats av utan bara rena och skära magsjukor. Jag kommer inte ihåg precis, men jag tror att jag var typ tolv år då det sist begav sig.

Barnen har kräkts och jag har suttit nätter igenom och hållit dem över hinkar. De har kräkts i sängen bredvid mig. Jag har pussat dem just innan de har blivit sjuka. Men jag har aldrig blivit smittad. Nog är det konstigt. Och ännu konstigare är, att jag trots detta får för mig att jag ska få magsjuka hela tiden.

Om jag nu blir sjuk bara för att jag just berättat detta så får ni skratta.



Hon som skrämmer mig ibland.