norrtjejen

I morgon går Kalle sin sista dag på dagis. Sen börjar han fritids och skola till hösten. Han längtar hur mycket som helst! Och jag tycker att det känns både sorgligt och roligt på en och samma gång.

I dag gav vi fröknarna fina liljor som tack för de här månaderna som de har tagit hand om Kalle. De har inte gått så länge på det nya dagiset men det har varit mycket bra veckor både för oss och barnen.

Till hösten fortsätter förstås Isabella på dagis och det blir första gången utan att hon har Kalle i närheten. Det känns ju också läskigt. Hon är så van att ha storebror i närheten som passar henne, bär henne när hon är rädd och ser till att ingen är dum med henne. Det sistnämnda behöver jag visserligen inte oroa mig så mycket för. Är någon dum och slår min flicka som ser ut som en vän prinsessa så åker de nämligen med all säkerhet på en tjottadäng. Hon är en tuff tjej.



Dagiset med Kalles skola i bakgrunden.



Vägen med övergångsställe, och längre fram en rondell, är en gångväg på dagisgården där barnen kommer att få köra  trehjulingar till hösten. Isabella kommer att vara galen av lycka! Kalle är redan avundsjuk och kommer nog vilja hälsa på sina gamla kompisar ofta.