norrtjejen

I fredags blev världen en smula tråkigare. Då gick min före detta chef, Tua, bort alldeles för tidigt. Hon är en de mest originella människor jag träffat i hela mitt liv- på gott och ont.

Tua var en sån som sa vad hon tyckte och hon skrädde inte med orden. Det är många som under årens lopp tagit hennes ord hårt. Jag har tack och lov varit ganska skonad eftersom hon och jag alltid kommit bra överens, men det betyder inte att det var ett okej beteende.

Men man ska inte prata illa om de döda och det är faktiskt hennes bra sidor som jag kommer att minnas.

Tua var väldigt generös med dem hon tyckte om. Festerna hon ordnade på tidningen är oförglömliga och de kunde sluta hur som helst. Hon bjöd på middagar på restauranger och hon har skickat mig jorden runt- något jag är henne evigt tacksam för.  Hon var lite galen. Om hon ville festa vidare så kunde hon säga att alla som följde med henne på efterfest fick vara lediga från jobbet påföljande dag. På så sätt fick hon med ett helt gäng på efterfest. Och trots att hon var chefredaktör kunde en kväll med kollegorna avslutas med att hon bjöd hem alla till sin lägenhet.

Vid ett av de tillfällena passade hon på att ge bort en massa möbler. Jag lämnade festen en gång med ett vackert 16oo-tals bord, stora fina (och dyra) gardiner och en snygg lampa. På måndag ringde hon dock och ville ha tillbaka lampan vilket vi skrattade mycket åt.

Säga vad man vill om Tua. Oavsett vad man tycker om henne- så var hon en människa man aldrig hade tråkigt med. Hon har lämnat ett stort avtryck i mitt liv och jag är oerhört glad att jag lärt känna henne. Hon gav mig chansen en gång i tiden och hon har lärt mig massor. Och jag tror att hon är riktigt förbannad i himlen nu. Förbannad för att hon hade besegrat en svår cancer men dog i alla fall. Förbannad för att hon missar Victoria och Daniels bröllop. Och för att hon inte får vara med och leka längre.