norrtjejen

Känner mig trött och slut. Behöver semester, men tyvärr är det tre veckor kvar. Bara att kämpa på helt enkelt. Anledningen till att känner så här är ju för att jag egentligen inte haft någon ledig helg. Och i går när jag skulle få slappa så ringde vår vedleverantör och vips så hade vi hela uppfarten full med ved.

Det var bara att dra på sig handskarna och gå ut och jobba. Patrik och Jocke har slitit mest och nu är veden travad och fin inne i vedbon. Och man känner sig så nöjd. Det är samma känsla som då man fyllt kyl och frys. Som att man bunkrar för dåliga tider. Man känner sig nästan rik. Nu får vi vara varma i vinter.

I morgon är det sommaravslutning på dagis. Jag jobbar kortdag och ska käpa med lite fika på väg hem som vi ska äta i gräset efter att Isabella och hennes kompisar sjungt fina sånger. Blir mysigt!



Så här såg det ut efter att vi redan staplat i någon timme.



Pata jobbar...



...och Jocke släcker törsten efter allt slit.



Isa och två av grannbarnen leker på altanen.



Världens vackraste pioner växer i min trädgård.

Så har jag då varit med om det kanske största jag någonsin kommer att vara med om. Mina barns födslar slår förstås allt och mitt eget bröllop kommer också antagligen att slå det men sen kommer nog kronprinsessan Victorias vigsel i storkyrkan. Jag fick vara med. Jag fick sitta där bland kungar, drottningar, prinsar, prinsessor, presidenter och bevittna en stor historisk händelse.

Fredagskvällen ägnade jag åt att göra bröllopstidning vilket jag gjort i snart två veckor. Det blev bylinefest med nästan en hel tidning som jag skrivit. Kom hem tolv i går kväll med en adrenalinkick som heter duga och var nervös inför bröllopet i dag. Kunde inte sova alls.

Hann bara vara hemma någon timme i dag innan det var dags att bege sig mot stadshuset. På mig hade jag klänningen som jag inhandlat för den stora dagen. Vid stadshuset visades alla gäster till speciella bussar som tog oss till Storkyrkan. Där satt jag på sektion L som är en läktare i mitten av kyrkan. Framför mig satt tjugo av Victorias närmaste vänner. Jag hade ingen sikt till altaret men jag såg tydligt när alla kungligheter gjorde entré i kyrkan. Mary och Frederik av Danmark, Mette-Marit och Haakon från Norge, Albert av Monaco, Daniels föräldrar, Madeleine, drottningen, Daniel Westling och Carl Philip och så Victoria och kungen förstås.

Det var mycket mycket mäktigt!

Victorias vänner sa "ååååhh" när Victoria för första gången visade sig i sin vackra klänning och när Daniel Westling grät under ceremonin grät också flera i bänkraderna. Inte jag dock till min stora förvåning. I vanliga fall är jag väldigt blödig vid bröllop. Men jag skrev för fulla muggar vilket kanske störde min koncentration något. I ungefär samma ögonblick som Victoria och Daniel lämnade kyrkan hade Metro nämligen lämning på tidning nummer två för dagen. Jag ringde in min rapport i all hast medan kungligheterna lämnade kyrkan.

Här lite bilder från dagen:



Jag i min fina klänning utanför Storkyrkan.



Närbild.



Gästerna har bänkat sig. det är bara fem minuter tills Victoria anländer. Därmed var det också slut på fotograferingen.

Har en mycket hektisk vecka, förutom i dag då jag har varit ledig eftersom Kalle hade skolavslutning. Det var vackert som det brukar vara på skolavslutningar, barnen sjöng och var glada, föräldrarna rörda och så åt vi goda tårtor och solen sken. Kunde faktiskt inte bli bättre. Jo, kanske om Kalle och Isabella faktiskt hade fått gå på sommarlov nu som de sjöng i sångerna. Istället har de nästan fyra veckor kvar på fritids och dagis innan det är dags för semester.

Fram till dess är det jobb, jobb, jobb och framförallt den här veckan. På lördag gifter sig kronprinsessan och vi ger ut en lördagstidning fullspäckad med godsaker om bröllopet. Jag är hovreporter och har slitit med detta ett tag nu. Allt avslutas med att jag jobbar på lördag och är en av tjugo journalister som får vara med i kyrkan och bevittna vigseln. Det blir så coolt och känns galet stort!

Jag har fått köpa en snygg klänning för tidningens räkning som jag ska ha i kyrkan. Även pressen ska förstås följa klädkoden som är mörk kostym. Jag valde en vacker mörkblå ganska enkel klänning med riktigt mörktblått tyll längst ned. Till det har jag en mörkblå sjal eftersom man inte får ha bara axlar.

Ger er lite bilder här (vilket är på tiden men jag har haft strul med överföringen av bilder).



Mina älsklingar på jorden!



Prinsessan!



Familjen samlad. Mina föräldrar och Patrik föräldrar.

Kalle och Alex diggar till Eric Saades "Manboy" på Rix FM festival i Kungsan.

Jag vet inte var tiden tar vägen. Kalle frågade mig i morse hur det redan kunde vara juni och jag säger detsamma. Jag trodde dock att det bara gick fort för oss vuxna. Jag minns när man själv var barn och tyckte att sommarlovet var en hel evighet.

Veckorna jobbar man ju och på kvällarna gör jag inte mycket annat än att laga mat, mysa med barnen, promenera och sedan är det dags för sängen. På helgerna försöker vi pyssla med saker till brölopet. Förra helgen prövade Pata sina kläder och lade undan dem till den stora dagen. Jag har påbörjat festhäften och så ska jag provduka nån dag för att se om det blev så fint som jag tänkt mig i mitt huvud.

I helgen fick vi en överraskning av Patriks syster. En tidig brölllopspresent i form av bilen vi ska åka med från kyrkan! Blev så glad och lättad. Vi hade inte bestämt oss för något ännu så det passade superbra! Tack fina du!

Viktnedgången går bättre än någonsin. Jag hade sagt att jag skulle gå ned tio kilo innan den stora dagen. Nu har jag gått ned fem. Och det känns så enkelt! Blir jätteglad av att se på vågen! Min strategi är att cykla morgon och eftermiddag till och från tågstationen, ta en promenad på lunchen och en 50 minuters promenad i snabbt tempo på kvällen. Sen har jag dragit ned på portioner och kolhydrater. Jag kör inte GI eller så utan försöker bara undvika kolhydrater och socker om jag kan.

I den här kyrkan säger vi ja om mindre än tre månader!



Har för övrigt en riktigt pissdag! Är förkyld och bestämde mig i går för att vara hemma från jobbet i dag. Dessutom var Isabella snorig. Men så får hon magsjuka. Har kräkts hela dagen men nu är hon lyckligtvis på benen igen. Stackars stackars min fågelunge!

Nu håller jag händer, fötter, tånaglar, knän ja fan allt för att jag och Kalle klarar oss. På lördag ska vi enligt planerna åka tåg till Söderköping och hälsa på min kompis Linda och hennes familj. Jag längtar sååååå mycket och hoppas att det blir av!