norrtjejen

Har varit på innebandy som jag alltid gör på torsdagar och som jag glömde då jag skrev förra inlägget. Det är hur som helst sjukt roligt men ack så jobbigt. I kväll var vi bara fyra personer vilket betydde att vi körde två mot två. Ingen vila alltså. Herregud så jag har svettats och nu är jag så slut att det ska bli fantastiskt att lägga sig ned och sova.

Har haft en rolig dag på jobbet. En av dagens uppgifter var att testa årets nya GB-glassar tillsammans med några barn. I morgon blir det också kul. i alla fall efter jobbet. En kollega slutar och vi har fest med nöjesredaktionen så det blir till att slå två flugor i en smäll. Först lite vin med de ena och sen de andra. Kan bli sent.

Ser ni vad jag är duktig! Tre dagar på raken nu. Jag säger ju att jag är igång igen! Jag har visserligen inte så mycket att blogga om i dag då det inte har hänt något utöver det vanliga, ni vet, jobba, äta, stressa, laga mat, hämta barn och sova.

Jag inte ens tränat i dag. Vilket jag faktiskt nu för tiden gör minst tre dagar i veckan, oftast fyra. Anledningen heter Wii Fit plus och är min sedan en månad tillbaka. Det är effektivt och så roligt att jag till och med ser fram emot att träna! Vilket jag normalt ALDRIG gör! Men nu går det som tåget. Eller inte eftersom de står stilla, men ni fattar vad jag menar.

Varje söndag sätter jag upp ett mentalt träningsschema för veckan. Den här veckan ser det ut som följer: Måndag- Wii fit, tisdag- vila, onsdag- promenad, torsdag- Wii fit. fredag- vila, lördag- vila, söndag- Wii fit innan frukost och promenad.

Tre kilo ned på tre veckor är resultatet so far och då äter jag som vanligt men med något minskade portioner. Happy!

Det är minus 23 grader ute och kaos i lokaltrafiken. Tunnelbanan kör inte sträckor ovan jord och pendeltågens växlar fryser sönder. På bussarna är det knökfullt och folk trängs som packade sillar. Det är roligt nu. NOT! Och det verkar inte ha något slut. Är så less på vintern så jag vill spy.

Trots detta kommer här lite fina vinterbilder från helgen.



På väg hem från pulkbacken. Pata drar trollen på gångvägen som minst sagt behöver plogas.



En glad prins på toppen av isberget.



Och förstås en glad tjej.



Kalle hoppar från garagetaket.



Isabella gör sig redo att hoppa (och jag ska erkänna att jag var sjukt nervös av att ha en fyraåring på taket).



Så här ser det ut efter att hustaket är skottat. Kul när det börjar smälta...



Slutligen en bild på tårtan jag gjorde då Isabella fyllde år. Är rätt nöjd om jag får säga det själv.

Det dröjde lite längre än jag hade tänkt att blogga igen, men det är inte lätt att hinna med allt här i livet. Det är söndag och en helt underbar helg är snart slut. Vi har haft det lugnt och skönt. Fredagkväll slappade vi som vanligt i soffan framför Lets Dance. Vi var trötta efter jobbet och kände oss så slöa att det blev Burger King till middag. Skönt att det finns hämtmat att ta till ibland.

På lördagen passade vi på att fylla kyl och frys med mat. Vi storhandlar en gång i månaden och det är lika härligt varje gång. Jag gillar att bunkra upp så det finns allt vad man vill ha. Sedan skulle vi ut till pulkbacken- i snöstorm. Mne det slutade med att bara jag och Kalle trotsade vädret och gav oss ut. Patrik stannade inne och Isabella vände efter halva vägen och det gjorde de rätt i för det var inte skönt i backen. Vinden och snön piskade i ansiktet då vi åkte så efter fyra åk gick vi hemåt igen.

I dag var det mycket bättre väder. Solen strålade och även om det var kallt, 15 minus, så värmde strålarna lite. Vi började dagen med att skotta gården och taken. Snöstormen hade nästan gjort oss insnöade. Efter takskottningen blev det stora högar av mjuk snö och barnen fick klättra upp på taket och hoppa ned. Det var naturligtvis en höjdare!

Därefter tog vi en ny tur till pulkbacken och i dag var det betydligt roligare. Med rosiga kinder traskade vi hemåt och avslutade det hela med varm choklad och vispgrädde. Underbart!

Sist lovade jag lite bilder men nu är det fel på blogg.se så det går inte att ladda upp något. Därför lovar jag er dem i morgon istället och bjussar bara på en bild från Isabellas kalas i januari.

Fick lite bloggsug igen och tänkte därför att jag startar lite smått. Ska erkänna att jag saknat det en del, speciellt den senaste månaden.

Jag jobbar min sista vecka som nöjeschef vilken är grymt trist! Det har tveklöst varit det roligaste jag gjort i mitt liv, yrkesmässigt då alltså. Men nu är det som sagt slut. På måndag går jag tillbaka som reporter. Det blir säkert skoj det med även om jag i ärlighetens namn inte känner mig jättetaggad i detta nu. Vi får se vad som händer helt enkelt.

Julen har varit toppen. Jag kände mig extremt trött och slut i höstas och hade noll energi kvar då julledigheten tog vid. Men så var jag klok och tog två veckor ledigt för att jag kände att jag behövde vila upp mig. Jag och barnen var lediga i 18 dagar i sträck vilket var underbart. Första veckan var vi uppe i Luleå och den andra veckan ägnade vi åt precis ingenting.

Vi såg film, åkte pulka, myste och framförallt så sov vi! När jag började jobba igen förra måndag var jag mer utvilad än någonsin tidigare.

Hoppas ni inte glömt adressen eftersom jag tänkte starta igen nu. I morgon kommer lite fina bilder!

Då så vänner. Jag har bestämt mig för att ta en paus med bloggen. Har inte lust, tid eller ork att blogga för tillfället. Men jag kanske är tillbaka nästa år så glöm inte bort adressen!

Kram på er!

I går var en tung dag. Tua begravdes på Skogskyrkogården och alla i hennes närhet kom för att ta farväl. Och det var så vackert. Jag kan svära på att Tua satt där uppe och gillade vad hon såg. Det var en smakfull begravning, precis i hennes smak. Runt den svarta kistan fanns mängder av vita liljor, såna som hon alltid köpte. Och röda rosor. Ma Oftedal höll i ceremonin, dikter lästes och passande musik spelades. Under "My way" fällde jag många tårar eftersom den stämmer så bra in på Tua.

När vi fick ta ett personlig farväl och lägga blommor på kistan brast alla dämningar och jag grät hejdlöst. Efteråt fick jag huvudvärk för att det var så mycket känslor som kom ut. Efteråt var vi många som gick och drack en sorgeöl tillsammans. Vi, gamla kollegorna, pratade minnen och skrattade och fick ett riktigt trevligt slut på en jobbig dag.

I början när vi hade flyttat hit till Väsby så kände jag att det var ensamt, främst för barnens del. I Solna hade jag en massa vänner och Kalle älskade sina kompisar på dagis. Så ryckte vi upp honom från det och flyttade hit. Mycket för barnens skull. Vi ville att de skulle få springa fritt, ha vänner i granngårdarna, skogen runt hörnet och allt sånt. Men för vår del också förstås. Jag älskar att bo i hus och kan inte tänka mig något annat.

Men det började ju inte så bra. Barnen hamnade på ett dagis, som visserligen var bra, men som låg i ett helt annat område och de (läs främst Kalle) lärde inte känna några barn där de bodde. Första året blev rätt ensamt förutom då vi träffade våra vänners barn.

I maj ryckte vi upp barnen igen och de började på sitt nya dagis och Kalle sedan i skolan och då fick de än en gång börja lära känna nya vänner. Då hade jag ångest.

Men nu har allt vänt! Kalle har träffat en massa fina kompisar som dessutom bor grannar med oss och de springer mellan varandra så ofta de kan. De följer med varandra hem från skolan, spelar fotboll efter skolan på ängen utanför huset och jag ser att hans liv leker. Isabella i sin tur har ett kärngäng på dagis med tjejer som hon ser som sina bästa vänner. Och jag hoppas, hoppas att de kommer att bo kvar och följas åt till skolan.

Och jag känner mig inte heller ensam här längre. Jag har fått tre tjejkompisar i området som jag träffar och som jag trivs med.

Just nu har vi kommit till den punkt jag drömde om. Efter två år har det blivit fantastiskt! Och ingen är gladare för detta än jag!

Ja, jag lever. Men det är mycket nu. Jag kan berätta något roligt och det är att jag är ny tf nöjeschef på tidningen! Jag blev det i tisdags och jag är mer än glad. Det är fantastiskt och det är något som har varit min dröm väldigt väldigt länge. Jag går omkring på små moln. Men det är ju också mycket att göra på jobbet och stort ansvar och jag vill gärna landa i soffan när jag kommer hem. Min träning går därför käpprätt åt skogen. Vet inte hur jag ska börja orka röra på mig igen.

Tyvärr så har jag bara mitt nya roliga jobb till slutet av januari. Då kommer den ordinarie chefen tillbaka från pappaledigheten och jag blir reporter igen. Men det tänker jag inte på nu. Jag fokuserar istället på nuet!

I dag har min gamla klasskompis Anna och hennes familj varit här på en fika. Vi har lika gamla barn som leker jättebra ihop och vi vuxna hade också rätt trevligt. Så trevligt att vi bestämde att vi ska dit på middag om två veckor. Ska blir jätteroligt!

Vi har haft en mycket lugn helg. Jag har målat klart hallen och börjat måla lite i tvättstugan och ska nu ge mig på badrummet. I övrigt har vi mest slöat. Åt god mat i går kväll, karré som tillagades i ugnen i tre timmar, rösti och rödvinssås. Sen tog vi en bastu på det som följdes av film i soffan. Man kan inte ha det mycket skönare.

Ger er lite bilder från förra helgen då Micke och Theres var här:



Kalle och hans tjej Theres.



Mys i soffan.



Söta syskon på Skansen.



Theres och Micke är fascinerade av älgarna. Som att de inte sett några förut...



Sötis 1: Kalle



Sötis 2: Isabella



Micke och kråkan- Isabella.

Arbetsveckan är slut och den har passerat i rekordfart. Anledningen är att jag har varit nöjeschef hela veckan. Och jag älskar det! Det passar mig så bra eftersom jag älskar att planera och det är ju vad det handlar om till stor del. Planera in jobb och lägga pussel, det vill säga bestämma hur artiklarna ska ligga i tidningen. Ska vara det nästa vecka också vilket jag är lycklig över.

Förra helgen då Micke och Theres var här var supermysig. Jag var visserligen inte särskilt frisk. Fick en förkylning som satte sig på luftrören och eftersom jag har astma är jag fortfarande inte helt bra. Känner mig som en 90-åring då jag går i en liten uppförsbacke.

Men jag har inte haft feber så jag orkade ändå vara igång. Jag, Micke, Theres och barnen var på Skansen förra lördagen och utöver det åt vi god mat, spelade "Idol"-spelet och pratade massor. Längtar redan efter dem.

I helgen blir det lugnt. Mys, mys, mys och vila. I morgon kommer en kompis som bor nära och hälsar på med sina barn en stund och på söndag kanske jag ska träffa min gamla skolkamrat Anna som också bor här. Men kvällarna ska vi ägna åt varandra.

Lämnar er med en bild på mig och Linda från bröllopet.

I fredags blev världen en smula tråkigare. Då gick min före detta chef, Tua, bort alldeles för tidigt. Hon är en de mest originella människor jag träffat i hela mitt liv- på gott och ont.

Tua var en sån som sa vad hon tyckte och hon skrädde inte med orden. Det är många som under årens lopp tagit hennes ord hårt. Jag har tack och lov varit ganska skonad eftersom hon och jag alltid kommit bra överens, men det betyder inte att det var ett okej beteende.

Men man ska inte prata illa om de döda och det är faktiskt hennes bra sidor som jag kommer att minnas.

Tua var väldigt generös med dem hon tyckte om. Festerna hon ordnade på tidningen är oförglömliga och de kunde sluta hur som helst. Hon bjöd på middagar på restauranger och hon har skickat mig jorden runt- något jag är henne evigt tacksam för.  Hon var lite galen. Om hon ville festa vidare så kunde hon säga att alla som följde med henne på efterfest fick vara lediga från jobbet påföljande dag. På så sätt fick hon med ett helt gäng på efterfest. Och trots att hon var chefredaktör kunde en kväll med kollegorna avslutas med att hon bjöd hem alla till sin lägenhet.

Vid ett av de tillfällena passade hon på att ge bort en massa möbler. Jag lämnade festen en gång med ett vackert 16oo-tals bord, stora fina (och dyra) gardiner och en snygg lampa. På måndag ringde hon dock och ville ha tillbaka lampan vilket vi skrattade mycket åt.

Säga vad man vill om Tua. Oavsett vad man tycker om henne- så var hon en människa man aldrig hade tråkigt med. Hon har lämnat ett stort avtryck i mitt liv och jag är oerhört glad att jag lärt känna henne. Hon gav mig chansen en gång i tiden och hon har lärt mig massor. Och jag tror att hon är riktigt förbannad i himlen nu. Förbannad för att hon hade besegrat en svår cancer men dog i alla fall. Förbannad för att hon missar Victoria och Daniels bröllop. Och för att hon inte får vara med och leka längre.

Det är torsdag men det känns som fredag. Anledningen är att jag var ut och drack några öl med Micke igår. Han är i Stockholm och hatar varenda sekund av det, nästan i alla fall. Men i går var jag som sagt och piggade upp honom lite.

Vi letade länge efter ett bra ställe att käka på och det slutade med Burger King. Men det var vi grymt nöjda över. Sen skulle vi hitta ett schysst ställe att ta en öl på och det tog tid. Efter att ha promenerat omkring vid Götgatan, som ändå är en gatan med MÅNGA krogar, så hittade vi till slut ett ställe vi gillade. Vi tog hissen upp på baren ”Och himlen därtill” och njöt av utsikten över en kall öl. Sen slog vi oss ned på ett sunkhak för ytterligare en öl innan vi helt sonika gick upp på hotellrummet och korkade en flarra vin. Där satt vi sedan och pratade skit och skrattade.

I kväll kommer Theres ner och så kommer de äntligen och hälsar på oss i morgon. Det bir så kul och mysigt att mysa med dem, prata, skratta och allt det där. På lördag siktar vi på ett besök på Skansen!

Måste bara berätta om förra helgen då vi var på besök hos Patriks kollega F och hans tjej Y. Det var så himla roigt. Hon har jobbat som bartender och hade gjort i ordning värsta drinkbordet med meny och allt. Sen rökte vi massor av vattenpipa och så fick vi dricka världens dyraste kaffe!

Framställningen av kaffet går till på följande sätt. Civet-katten i Sumatra äter kaffebönor som sedan går genom kattens tarmar och kommer ut som bajs. Därefter plockas de hela bönorna i bajset upp av lokalbefolkningen och de gör kaffe av det. Det var verkligen en upplevelse kan jag säga. Det kallas för bajs-kaffe men det var konstigt nog väldigt gott!

Isabella, som tidigare var en riktig sjusovare, har nu vänt och börjat vakna mellan sju och halv åtta varje morgon oavsett hur länge hon är uppe på kvällen. Jag tycker att det är alldeles för tidigt. Kalle å andra sidan har också vänt från att vara morgonpigg till att vilja sova lääänge. I morse väcktes han tjugo i nio för att åka på innebandyträning och det första han sa var; "Måste innebandyn vara så här tidig. Jag vill ju sova". Det är min kille det!

Var på Ladies night i går och det var många saker. Det var roligt, klyshigt, stereotypiskt, underhållande och stundtals riktigt bra! Och inte för att jag vill vara fjortis men Martin Stenmarck är sjukt snygg. Dessutom enormt trevlig, vilket alla tre var. Tror det blir ett riktigt bra jobb i tidningen nästa fredag!

Kvällens otrevligaste var Sarah Dawn Finer. Har alltid gillat henne men i går var hon snäsig, fräsig och dryg av ingen anledning alls.



Så här vill jag att det ska se ut på helgerna åtminstone fram till halv tio.

Herregud, det är en hel vecka sedan jag skrev senast. Men just nu känner jag att jag verkligen inte hinner någonting. Jag hinner inte med att hålla efter hemma, att träna, mig själv. Och det konstiga är att jag inte har bytt arbetstider eller nåt. Jag kanske bara är tröttare eftersom det är klart stressigare på jobbet.

I dag är därför en dag jag uppskattar grymt mycket. Jag är nämligen ledig på dagen eftersom jag ska till Västerås och jobba kväll. Jag ska besöka grabbarna i Ladies night i logen, vara med på tjejernas förfest, under middagen och se showen. Det blir ett roligt jobb! Dessutom har jag hunnit städa lite i dag så det är så där fint och bortplockat som jag vill ha det på helgen.

I morgon ska vi på middag hos Patriks kompisar Fredrik och Jolla i Uppsala. Och efter middagen ska vi gå ut!!! Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag var ut senast. Det måste ha varit på juldagen typ. Och jag är inte sugen nu heller kan jag erkänna. Det känns som att den tidigare partyprinsessan i mig är helt borta. Jag har blivit bekväm. Vill hellre sitta hemma med vännerna och prata i vanlig samtalston än att trängas på ett dansgolv eller vid en bardisk bland en masssa fulla människor. Jag ser ingen tjusning i det längre. Tråkig? Ja, kanske. Gammal? Ja, mer troligt.

Jag har haft en sån otroligt rolig vecka på jobbet. Men det har också varit en av de stressigaste i mitt liv. Vi har varit en reporter kort vilket i sin tur har betytt att jag har fått jobba arslet av mig. Men som ni vet- jag älskar när pulsen stiger!

Jag har träffat kidsen i Tokio Hotel, som jag trodde var ett gäng tjejer från Japan men som visade sig vara fyra killar från Tyskland. Sen fick jag intervjua Joey Tempest som jag åtminstone kände till. Honom känner nog knappast Tokio Hotels fans igen. Han var skön, en riktig rockstjärna med slitna jeans och solglasögonen på inomhus. Dessutom var han trött och bakis vilket ytterligare byggde på rockstjärnestatusen.

I dag har jag varit vikarierande nöjeschef och gjort vår Weekend-bilaga som kommer ut på fredagarna. Det har varit grymt mycket att stå i och en låång arbetsdag, men jag är nöjd och jag ser fram emot att hålla i den och läsa den i morgon. Den första tidningen jag, på egen hand, har varit redaktör för. Sjukt kul!

I morgon blir det tjejkväll. Patrik och Kalle åker upp till Luleå av alla ställen. De ska visserligen upp i ett tråkigt ärende eftersom de ska på Patriks morfars begravning, men de ska också bo hemma hos mamma och pappa och umgås med min familj. Är ju liiite avundsjuk på just den biten. Men jag och gumman ska göra vårt bästa att ha mysigt här hemma.

I morgon blir det som sagt myskväll med "Idol" och chips och på lördag ska vi åka till det nya äventyrsbadet som har byggts här i Väsby. Sen drar vi till Patrik och Wiveka och tillbringar kvällen och natten där. Inte helt fel!

Här kommer lite bilder från vår omgörning av hallen:



Här står jag på en pall med ett lång skaft med en pensel på och målar under taklisten.



För att ni som inte varit här ska fatta hur högt det är till tak tog jag den här bilden.



Så här blev det till sist!

Puh. Vilken lördag. Jag och Patrik bestämde oss för att ta itu med resten av hallen och det var det svåraste inom målning jag gjort. Med hjälp av en väldigt hög stege lyckades han komma åt och tejpa det mesta av taklisterna. Sen satte han fast tejp längst ut på ett förlängningsskaft till en roller och lyckades sätta fast tejp på de ställen vi inte kom åt. Därefter tejpade jag fast en pensel på skaftet och målade närmast taket för att sedan gå lös med rollern.

Nu är det klart! Efter en hel dags målning är det så fint att jag helst bara vill sitta i hallen på övervåningen och titta. Ett ställe där jag tidigare inte vistades i onödan på grund av den fula gula färgen. Nu har jag påbörjat nästa projekt som är att måla trappstegen vita. När det är klart kommer det att bli ännu finare.

Men det är svårt med trappen för det är åtta timmars torktid och det är inte helt lätt att komma ihåg att inte trampa på de målade stegen. Jag har målat två stycken ikväll och jag och Pata har redan trampat i smeten. Barnen däremot sköter sig exemplariskt.

Jag orkar tyvärr inte sätta in några bilder ikväll. Nu ska jag sjunka ned i soffan en stund och ta det lugnt för jag känner fortfarande att jag har något skit i kroppen som inte riktigt vill bryta ut. Kolla in i morgon istället får ni se resultatet av dagens slit.

Är trött, glåmig, orkeslös och stressad i kroppen men inte sjuk. Skumt. Visserligen har jag gjort lite väl mycket på kvällarna istället för att ta det lugnt och jag har kommit i säng alldeles för sent. Ska bli bättre på att gå och sova tidigt.

I dag har jag träffat Laila Bagge och gjort en intervju inför fredagstidningen som jag ska göra i morgon. Nästa vecka är min chef borta och då ska jag vara inhoppare och göra allt själv utan hennes hjälp. Så i morgon blir det till att träna. Det är väldigt, väldigt kul att hoppa in som nöjeschef men också svårt innan man kommit in i rutinerna.

Efter jobbet i dag åkte vi och handlade höstkläder till barnen. Byxor, munkjackor, finskjortor till Kalle, fina mössor och fingervantar. Nu är vi redo för hösten och vintern! Kom igen bara! Jag ska skura ut bastun i helgen så den också är redo för alla mina sköna stunder där inne. Lät lite snuskigare än jag menade...

Min diet då? Jodå, det går alldeles utmärkt. Den här veckan har jag visserligen inte orkat röra på mig men jag äter ju GI så då har det ingen större betydelse. Jag går ned i alla fall. Träningen är en bonus. När veckan är slut har jag gått ned cirka fyra kilo sedan start för fyra veckor sedan.



Tittade på såna här bilder häromdagen tillsammans med Kalle och vi kan inte låta bli att längta och hoppas att det blir massor av snö i år!